Många av oss som levde på 90-talet i Kongo, ställer oss frågan om det som då hände nu skall upprepas! Jag får såna signaler från vänner i Kongo och själv har jag tänkt i de banorna, innan deras oro nådde mig.
Omkring 1997 nåddes vi av informationen att en rebelledare i östra Kongo hade målsättningen att inta Kinshasa och avsätta den dåvarande presidenten, Mobutu. Det kan väl aldrig hända, tänkte vi, men det hände! Den sittande presidenten avsattes och en ny utropades. Rebellen, utropade sig själv till landets president. Hur kunde detta hända? Då, som nu, var den sittande presidenten inte uppskattad, korruption, förskingring av statens pengar och annat som försatte befolkningen i en situation utan stöd. Ingen hälsovård erbjöds, ingen skolundervisning och mycket annat saknades. Givna löften realiserades inte.
Nu ser människor i Kongo framför sig, att en liknande situation kan uppstå. Dagens president är inte uppskattad av folket, av i stort sett samma skäl som den sittande presidenten på 90-talet. Missnöjet är stort och växer. För en kongoles är landets enhet viktig, att en grannstat skall inta en del av landet, kan man inte acceptera.
Den nuvarande rebellgruppen, M23, har uttalat en målsättning, att efter Goma skall man fortsätta söderut, och inta även Sud Kivu. En sådan information är tillräcklig för att kongoleser skall se framför sig samma scenario som på 90-talet.
Man beklagar att det vackra landet, rikt på tillgångar, inte tillåts utvecklas och komma till sin rätt. Vi frågar oss hur det kommer sig att detta fantastiska land inte kan utvecklas i positiv riktning?
Sedan april 2024, har M23 gruppen intagit områden norr om Goma, något som lett till att de styr över drygt 15 % av världens tillgång av coltan. Oseriösa uppköpare handlar med gruppen och håller därmed kommersen igång. Gruppen har därmed medel att fortsätta sina aktiviteter.
Denna situation påverkar hela landet. Från det inre av regnskogen, långt från Goma, får jag meddelanden som ”Vi befinner oss i krig. Vi har ingen fred. Vad skall hända?”
Våldets språk uppfattas snabbt och sprids. Ingen av landets 26 provinser saknar det språket! Alla de insatser som vi kan bidra till i de provinser som idag inte är berörda av M23, är därför oerhört viktiga! Och det brådskar! Vi vet inte hur lång tid vi har på oss, innan alla kontaktvägar är brutna!
Idag är det sporadiska strider i Goma. Befolkningen lider av brist på el, vatten och mat. De beklagar sig över och befarar att alla lik som ligger på gatorna skall sprida sjukdomar! Det rapporteras att det är både civila personer och militärer som dött.
FN, landets president och regering uppmanar Rwanda att inte längre ge stöd till M23 och dra tillbaka sina trupper. Ord utan effekt.
Vad skall landets befolkning vakna upp till imorgon?
Vi vill inte se det värsta hända, men det är av värde att vara förberedd, att tolka det som händer innan det är för sent.
torsdag 30 januari 2025
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Bloggintresserade
Bloggarkiv
Om mig
- Agnetas Loggbok
- Jag har arbetat 17 år i DRK, i Mai Ndombe provinsen som missionär och läkare. Är nu bosatt i Ludvika. Jag har fortsatt kontakt med kollegor och vänner i DRK. Jag deltar i Equmeniakyrkans arbetsgrupp för hälsovård i Kongoländerna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar