fredag 2 november 2012

Kärlek och politisk vilja

Den kollega, som utsattes för mordförsök i sitt hem i Bukavu för en dryg vecka sedan, har intervjuats av journalister (utländsk media) och även deltagit i en Presskonferens i Sverige. Presskonferensen var anordnad av PMU, men för övrigt har inte svensk media lyft denna fråga!

På ett ödmjukt sätt pratar han om sina arbetsuppgifter; att ta hand om och återställa de kvinnor som utsatts för systematiska våldtäkter, framför familj, man och barn. Det rör sig om flera tusentals kvinnor under de senaste 16 åren. Han säger att nu kan han bättre förstå deras situation och deras reaktioner!

Så fortsätter han och reflekterar; vi har bara åtgärdat konsekvenserna, inte kommit åt orsaken, roten till det onda. Nu skulle vi vilja bidra till att ta fram en lösning, på den nivå, som gör att det blir en bestående lösning. ”Det är inte tillräckligt att tillgodose min egen säkerhet, det gäller alla dessa kvinnors säkerhet”!

Han fick några frågor under Presskonferensen; ”Varför har det sexuella våldet blivit ett sådant kraftigt vapen i krig”? Han ger en förklaring, ja nästan en föreläsning i ämnet; ”Det sexuella våldet gör att byar töms, befolkningen minskar och samhällets sociala strukturer angrips och förstörs, det finns ett ökande antal barn som inte har anknytning till någon vuxen och känner sig separerade från livet. Detta gynnar dem som vill komma åt de naturtillgångar som finns i området”. Detta våld gör att kvinnor inte vill återvända till sina hembyar, de skäms för vad de varit med om, männen som tvingats se hur soldater våldtagit deras fruar, är nu apatiska. Detta förklarar de tomma byarna”.

”Vad kan vi i Sverige göra för att bidra till en förändring”? Hans svar stämmer delvis med mina tankar; ”Påverka era valda till regering och riksdag, uppmana dem att sätta press på Kongos regering. Genom Sverige och EU skulle mycket kunna göras”.

”Det finns endast ett sätt att bemöta hatet; genom kärlek, utan kärlek kan rättvisan aldrig fungera. Vi måste alla förstå att vi tillhör samma grupp människor, vi kan inte prata om andra enbart som nummer. Utan denna känsla av samhörighet är freden långt borta”.

”För att få fred i vårt land offrades rättvisan, men idag har vi varken fred eller rättvisa”.

”Att skapa fred i detta område kräver endast – politisk vilja”!

Så – vad gör vi nu? Det är tydligt att det inte är denna enskilda persons säkerhet som är det viktigaste och det som kan förändra situationen i Kongo och grannländerna! Politisk vilja! Kanske inte bara där, utan även i Sverige? Skulle Sveriges bistånd kunna ges på ett sätt som bryter denna situation? Skulle vi på ett indirekt sätt kunna bidra till åtgärder som gör att det skapas fred i området? Det är den politiska viljan det handlar om!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Bloggintresserade

Bloggarkiv

Om mig

Jag har arbetat 17 år i DRK, i Mai Ndombe provinsen som missionär och läkare. Är nu bosatt i Ludvika. Jag har fortsatt kontakt med kollegor och vänner i DRK. Jag deltar i Equmeniakyrkans arbetsgrupp för hälsovård i Kongoländerna.