Blommor i Kongo och Sverige

Det är intressant att plötsligt upptäcka blommor i Kongo, som vi i Sverige har i blomkruka inomhus! Exempelvis Amaryllis, som jag för första gången i Kongo såg i november, då vi åkte mellan Luozi och Kibunzi. Ett helt fält med de vackra blommorna!

Så vad passar bättre som en julhälsning än ett kort med dessa blommor?

Önskar nu alla läsare en GOD JUL 2009 och ett GOTT NYTT ÅR 2010!

Förrädisk sjö eller dålig nyhetsförmedling

Att Lac Mai Ndombe är en sjö att vara försiktig med, det har jag hört under alla de år jag bott i Inongo. Det var svårt att förstå detta, de vackra morgnar eller sena eftermiddagar jag njöt av den otroligt vackra utsikten över sjön, från mitt hus!

När vi nyligen besökte Inongo, fick vi senarelägga vår avfärd med båt någon timme, för att vågorna skulle lägga sig något. Vår resa gick bra!

I onsdags kväll inträffade en olycka, en stor båt med två släp, lastade med timmer, kom i dåligt väder och sjönk. Den var på väg från Isenge till Nioki. Mellan 45 – 75 rapporteras döda och drygt 200 skadade. Kroppar och skadade hittas på stränderna utmed hela sjön. Alla påminns om en olycka för fyra år sedan med drygt 500 döda på Lac Mai Ndombe.

Nyss kom information om olyckan på BBC:s nyhetssida, men svenska media har inte upptäckt det inträffade ännu. I morse var en av huvudnyheterna på Sveriges radio tågolyckan i Ryssland, med då 25 döda, nu har den siffran stigit till 39.

När blir Kongo intressant för media?


Fotot visar Lac Mai Ndombe från den båt vi åkte i.

Flyg som förebygger

Det är fantastiskt att se vilken skillnad det gör för en grupp människor, ur hälsosynpunkt, när möjlighet ges till regelbundna flygningar från Kinshasa till isolerade områden!

Sedan en tid tillbaka finns en budget för att transportera vacciner, utan att den s.k. kylkedjan bryts, från Kinshasa till flera orter i Mai Ndombe, där MAF plan kan landa.

MAF (= Mission Aviation Fellowship) är en internationell organisation som arbetar i många länder, bl.a. i Kongo. Flygplan, piloter och mekaniker står till tjänst för att transportera passagerare, sjuka, material och läkemedel. Det var med MAF plan som vi kunde ta oss från Kinshasa till Inongo och från Semendua åter till Kinshasa.

I samarbete med den statliga organisationen som skall förse hela landet med vacciner, sker nu transporter av vaccin och material för att ge injektionerna till hela Mai Ndombe distriktet. Till de orter som ligger bortom flygplatsen går det cykelbud med kylväskor. Vacciner förvaras i solpanelsdrivna kylboxar eller fotogendrivna kylskåp. Det säger sig självt att de solpanelsdrivna boxarna är att föredra! Fotogen skall transporteras, det kostar också pengar och är ibland svårt att få tag på och kylskåpen har en tendens att krångla.

När vi besökte Inongo, mötte vi läkaren från Mimia hälsozon. Han berättade att 2004 var endast 4 % av alla barn i Mimia hälsozon vaccinerade mot mässling, polio, tuberkulos, tetanus och andra sjukdomar som det finns vaccin mot. I år är ca 80 % av barnen i samma område vaccinerade! Detta tack vare flygningar med MAF plan av vaccin till Mimia. Samma goda resultat noteras från alla hälsozoner i området.

Tidigare var det årliga epidemier av mässling i området och många barn dog. Det var svårt att ge behandling som räddade liv, då barnens dåliga utgångsläge i kombination med en kraftig infektion, ledde till mycket allvarliga tillstånd. De senaste åren har det inte varit någon mässlingsepidemi. Övriga sjukdomar, som man nu vaccinerar mot, minskar också i frekvens.

Det kanske inte upplevs så ”glamoröst” att bidra till ett arbete som transporterar vaccin, men det har långt större effekt på sikt, än kortvariga insatser som räddar livet på enstaka individer. Det förebyggande arbetet är oerhört viktigt i Kongo idag, om befolkningen skall få en god hälsa, som är bestående. Utan god hälsa kan ingen annan utveckling ske i landet.

Fotot visar tankning av ett MAF plan på Semendua.

Vi är nu åter i Sverige. Det är inte helt lätt att återvända med "hela" människan, kroppen går lättare att få med, men övrigt finns delvis kvar i Kongo och hos vänner där.

Under vår resa är det många som hört av sig och skrivit att det inte gått att kommentera på bloggen. Jag har nu förstått att det främst berodde på att jag inte "givit tillstånd" till detta i upplägg av bloggen. Nu är detta åtgärdat och det bör gå bra att kommentera, utan att vara inskriven på ett speciellt sätt.

Ni är välkomna att fortsätta läsa min Loggbok-blogg! När jag började i somras, hade jag inte en tanke på att det skulle gå att rapportera direkt från Kongo, det blev en extra möjlighet! Jag räknar med att fortsätta skriva, som jag planerade i somras, och ni är alla välkomna att följa med! Och era kommentarer är välkomna!!

Multimedia message

Fotboll förenar

De som känner mig, skulle knappast tro att jag skulle skriva något om fotboll i min Loggbok! Men då jag i Kongo sett hur fotbollen förenar människor från olika världsdelar, kan jag naturligtvis inte avstå från att skriva om detta fenomen!

Lördag 31 oktober spelar klubblag från Kongo och Nigeria en viktig match i Nigeria. Det är afrikanska mästerskap för klubblag, motsvarande Champions League. Vi befinner oss på Semendua, en liten stad-by i Mai Ndombe distriktet. Här finns vare sig el för allmänheten eller vatten. El kommer från solpaneler som laddar bilbatterier, ett arrangemang som kostar en förmögenhet här och är ett fåtal förunnat att ha. Andra får elström från en bensindriven generator. Och de flesta har en fotogenlampa eller stearinljus! Vattnet kommer från himlen – och till vår glädje har det börjat regna igen efter torrtiden och vi behöver inte snåla på vattnet.

Kyrkans ledare har en parabolantenn som ger skaplig bild i en liten TV apparat och med hjälp av en generator kan fotbollsmatchen följas. Många är samlade runt verandan till huset där pastor Mabuna bor. Även tre från vår grupp på fyra följer matchen! TV bilden bryts då mera bränsle måste fyllas på i generatorn. De som inte följer matchen kan av jublet förstå när det blir mål för Kongo!

En vecka senare, lördag 7 november spelar samma lag finalmatch, nu på kongolesisk mark! Denna gång är vi i Kinshasa och intresserade kan se delar av matchen på TV:n i det gästhem där vi bor. Slutresultatet av de båda matcherna blir att Kongos lag vann. Jublet är stort på gatorna utanför gästhemmet!

När vi reste till Kongo, 23 oktober, fanns det fyra nya fotbollar i våra väskor, ett antal fotbollsskor med strumpor och andra tillbehör. Ni kan läsa i tidigare inlägg om överlämnandet av bollar och skor. Störst jubel var det nog då flicklaget på Semendua fick en ny boll!

I Kongos grannland Kongo-Brazzaville, finns ett gemensamt arbete kring fotboll, där ungdomar från Sverige deltar som volontärer. Svenska Missionskyrkan driver detta projekt. I arbetet ingår många andra moment, inte bara fotboll, men genom det gemensamma intresset, skapas många möjligheter att samtala om andra fenomen.

Fotbollen blir en katalysator för utveckling!

Dessa blommor får illustrera allt vackert vi sett och upplevt under vårt besök i Kongo. Vi har många intryck att sammanfatta och till en del kommer jag att förmedla dem här. Fortsättning följer, även om resan avslutas.

Vi är alla fyra tacksamma för de 15 dagar vi tillbringat i Kongo. Ingen av oss har varit sjuk, ingen olyckshändelse under alla de resor vi gjort i inlandet. Intressanta möten och upplevelser. Vi är imponerade över det arbete som utförs med små möjligheter. Våra vänner har uppskattat samtal och den uppmuntran vi försökt ge.

Vägen ut till flygplatsen var svårforcerad med mycket trafik. Nu väntar vi på planet som tar oss till Europa.

Universitets bibliotek som medfört stora förändringar för studenterna - och för andra!

Naturligvis ingår ett besök på UPC, då vi är i Kinshasa. Universitetet utökas och nya lokaler tillkommer. Det finns gott om vackra träd och blommor på området.

Om du dubbelklickar på bilderna, får du upp dem i stort format. Detaljerna blir då synliga.

Fåglarnas tidiga morgonkonsert väcker oss vid 5 tiden. Den pågår en knapp timme. Det känns svalt efter det kraftiga regnet igår kväll. Under förmiddagen skall vi checka in vårt bagage i centrala Kinshasa. Sen har vi några timmar till förfogande innan vi åker till flygplatsen, Ndjili, ca 30 km från centrum.

Fredag 6 november ägnar vi åt olika möten i Kinshasa. Vi besöker det gemensamma kontoret ( Diakonia, SB och SMK) där vi fikar och betalar avgift för bilresan till Bas Congo. Sen gör vi ett besök på vår ambassad innan vi passerar MAF kontoret, där vi betalar våra flygresor. Till sist besöker vi UPC innan vi åker tillbaka till Nzo Binati. Vi har också pratat med andra vänner vi mött under dagen. Det regnar ute och känns ganska svalt! Vi skall snart åka hem till en av våra vänner för att avsluta vårt besök i Kongo.

Att resa till Mai Ndombe är möjligt endast med flyg, möjligtvis med båt. En jeepresa från Kinshasa till Inongo skulle ta ca 2 veckor och innebära stora strapatser. Resan Kinshasa till Luozi, ca 31 mil, tog 6 tim plus tiden för väntan på färjan och överfarten, ytterligare ca 1,5 tim. Jeep från Luozi till Kibunzi, ca 10 mil, tog ca 5 tim. På färden mellan Luozi och Kibunzi mötte vi fler lastbilar än man ser under ett år på vägar i Mai Ndombe. Den jämförelsen visar de olika levnadsvillkor befolkningen har i de två områdena Nedre Kongo och Mai Ndombe. Möjligheterna att sälja sina produkter är större om det finns transporter i området. Detta i sin tur ligger till grund för all utveckling inklusive möjligheter till hälsovård.

Fredag morgon 6 november och vi planerar de två sista dagarna av vårt besök i Kongo. Vi har använt oss av enmotorigt Cessnaplan, jeep, båt med utombordare och en dieseldriven färja för att komma till de olika platser vi besökt. Fotot visar färden över Kongofloden, en resa som inte är riskfri; krokodiler och kraftigt strömdrag har förändrat mångas liv! Ingaverken ligger nedströms,

Sjukhuset i Kibunzi byggdes 1920. Samma byggnad är fortfarande i bruk. För mig var det en speciell känsla att gå igenom det sjukhus, där min morbror, Josef Wingren, arbetade 1949-1950.

Missionsarbetet startade i Kibunzi 1888. Här är kyrkan, som vi besökte i går, 4 november.

Torsdag 5 november vid 12 tiden. Vi är nu på väg till Kinshasa efter vårt besök i Luozi och Kibunzi.

Det är onsdag morgon den 4 november och vi vaknar till en ny dag i Bas Congo. Igår gjorde vi ett besök på sjukhuset här i Luozi, på sjuksköterskeskolan och fick information om sjukvården i det här området. Idag skall vi åka till Kibunzi, ca 3 timmars bilresa härifrån.

Framme vid färjestället vid Kongofloden. Klockan är ca 13.30 och vi väntar på färjan som skall ta oss över till Luozi. Vi blev inte rödfärgade under färden hit!

Vi har nu svängt av från stora vägen och åker mot Luozi. Klockan är ca 11.10. Den röda jorden har förutsättning att färga oss alla röda.

Intill kraftledningen från Inga bor människor utan elektricitet.

Vi har nu lämnat Kinshasa och är inne i Bas Congo. Landskapet förändras allteftersom resan fortsätter. Klockan är nu ca 8.15.

Tisdag 3 november och vi har nyss lämnat Nzo Binati där vi bott i natt. Igår återvände till Kinshasa från Semendua. Dagens resa går till Luozi. Vi tar oss först ut ur Kinshasa och följer vägen mot Matadi.

En skolklass på Semendua, som i fredags, 30 oktober, fick besök av Eva. Hon överlämnade ett häfte med personliga hälsningar från var och en av sina elever.

Flickskolan på Semendua har ett fotbollslag. I lördags den 31 oktober fick de en ny fotboll! Glädjen var stor!

Fredag den 30 oktober befinner vi oss paa Semendua. Igaar, torsdag, utfoerde Bengt-Erik och Dr Makuma en operation, innan vi skulle laemna Bokoro. Vaar avfaerd blev senarelagd p.g.a. ett kraftigt ovaeder. Naer vi sen kom ivaeg, var vaegen saemre aen vanligt. Tack vare en duktig chauffoer tog sig jeepen genom alla djupa gropar och leriga avsnitt. Vael framme paa Semendua, blev vi mottagna av vaenner haer. Idaag har Eva besoekt skolor och laemnat presenter fraan sina elever i Ludvika. Agneta har deltagit i Missionsstyrelsens sammantraede och framfoert haelsning fraan Sverige. Det aer mycket varmt haer idag, vilket aer bra, saa att vaara nytvaettade klaeder kan torka. Det aer nu eftermiddag, ca 15, och vi skall fortsaetta vaart program! Eftersom jag skriver paa en dator med franskt tangentbord, finns inte de tre sista bokstaeverna i det svenska alfabetet. Ni kan nog gissa er till vad mina bokstaever staar foer!!

Onsdag 28 oktober

Vi laemnade Inongo 8.45. Att aaka tvaers oever Lac Mai Ndombe tog ca 30 minuter. Sen aakte vi soederoever tills vi svaengde oesterut, efter ca 2 timmars resa, och foeljde Lukenie floden till Bokoro. Vi anlaende 11.45 till Bokoro daer en jeep vaentade paa oss. Vi installerade oss hos de katolska nunnorna, daer vi senare fick lunch. Vi gick en rundvandring paa sjukhuset och i byn, innan dagen var slut. Vi laag i vaara saengar innan elektriciteten broets, ca 20.30!

Onsdag morgon 28 oktober, klockan är snart 6. Vår plan är att vi om någon timme skall starta båtresan söderut, mot Bokoro. Men om det skall vara möjligt måste det bli lugnare på sjön. Lac Mai Ndombe är inte att leka med: många båtar har gått under då man inte respekterat vågorna. Vi har fullt förtroende för vår "kapten".

Läkarna Mandja, Makuma och Bakoko framför paket med myggnät. Att sova under myggnät minskar risken att drabbas av malaria. Befolkningen i Mai Ndombe, ca 1,4 miljoner, skall alla få varsitt myggnät.

Överlämnande av fotbollsskor och fotboll till Mimias fotbollslag. Några av lagets spelare är på besök i Inongo idag.

Igår träffade vi Mai Ndombe distriktets alla läkare, ansvariga för förebyggande insatser. De deltog i en kurs om vaccinationsarbetet. Den 10 november startar en kampanj för vaccination i området.

Vi besökte ett av Inongos gymnasieskolor idag. Eva hälsade från sina elever i Ludvika. Gunnar överlämnade en fotboll till skolans fotbollslag, något som väckte stort jubel.

Detta ståtliga "Törnrosaslott", en termitstack finns intill vårt hus i Inongo.

I morse, tisdag 27 oktober, tog jag en promenad utmed sjön. Fotot visar att den har "rätt" namn: Lac Mai Ndombe= Svarta vattnet.

Det är tisdag morgon i Inongo. Nattens regn ger svalka. Gårdagen avslutades på verandan. När det mörknat och blivit svalare, sammanfattade vi våra intryck. Våra kollegor här har en viktig uppgift: att höja folkets hälsonivå och öka läskunnigheten. Vårt besök blir en uppmuntran och beviset för att människor bortom landets gränser känner till deras situation. Vi skall äta frukost innan vi åker till sjukhuset.

Vi lämnade Kinshasa vid 9.30 tiden och resan var en upplevelse med oväder. Vi kunde inte åka till Mimia eftersom det regnat så mycket att landningsbanan blivit för mjuk! Så efter mellanlandning på Semendua fortsatte vi till Inongo. Fotot visar utsikten från vårt hus över Lac Mai Ndombe.

Efter 45 min får vi beskedet att det regnar i inlandet. Med bara 2 m sikt, går det inte att flyga. Vi inväntar förbättrad sikt, innan vi lämnar Kinshasa. Klockan är nu 7.30 här. Dagens program är osäkert!

Nu väntar vi på att vårt bagage skall lastas in i planet. I bästa fall kommer vi iväg om en timme.

Vi har tillbringat två dar i Kinshasa. Varmt, mycket glädje och idag sång i kyrkan. Imorgon bitti flyger vi till det inre av Mai Ndombe.

Fredag den 23 oktober startar vår resa till Kongo. Vi kommer att besöka Kinshasa, Mai Ndombe distriktet och Nedre Kongo området. Söndag 8 november kommer vi åter till Sverige.

Vår förhoppning är att vi skall kunna lägga in aktuell information här, både i form av text och foton. Detta är ju beroende av en fungerande IT teknik i det inre av Kongo! Det finns vissa förutsättningar, men vi kan inte ta något för givet! Om det går flera dagar utan ny information, är det på grund av att det inte finns täckning för mobiltelefon eller ingen tillgång till Internet.

Vi som reser, från vänster till höger på fotot; Agneta, Gunnar, Bengt-Erik och Eva.

Multimedia message

Några violer har överlevt veckans frostnätter. Blommor och växter har en hård tillvaro i Sverige denna tid. Men några blommor fanns kvar och togs in, eftersom vi "stängde" trädgården igår.

Så annorlunda i Kongo, där är det varmt och blommor och grönska året runt. Variationer finns och de upptäcker man efter en tid i området.

Nu planerar vi en resa till Kongo och ser fram emot att få njuta av värme, glädje och blommor!

Sammandrag av senaste Nyheter från Kongo.

Media lyfter Kongo då katastrofer av olika slag inträffar.
Oftast rör det sig om sjukdomar, som gör att människor dör i ung ålder, om rebellaktivitet, plundring, våldtäkt, barnsoldater eller rättsväsendet, som beskrivs som ett icke-fungerande sådant. Det finns ett samband mellan dessa katastrofer; bristande respekt för människan, otillfredsställande finansiering av hälsovård och undervisning eller skulle det istället beskrivas som ”kriget om naturtillgångarna”?

Inför Världs Tuberkulosdagen, 24 mars 2009, lanserades uttrycket ”Varje dag en TB (Tuberkulos) dag” - så är det i Kongo och andra länder i Afrika. 31 % av alla nya TB fall i världen inträffar i Afrika. Varje nytt år utan ett effektivt TB vaccin innebär att 1,7 miljoner människor kommer att dö. Kombinationen TB och HIV gör siffrorna mörkare: 14,8 % av alla nya TB fall är HIV positiva i Afrika. Det som är avgörande för HIV bekämpning är den grundläggande hälsovården, den som ges i enkla sjukstugor och erbjuder vaccinering av barn och gravida kvinnor. Det finns även positiva nyheter inom området: för första gången på 50 år har en ny medicin, som är effektiv mot multiresistent TB, tagits fram. Men mindre än 1 % av de sjuka som var i behov av den medicinen 2007, hade tillgång till den!

Ansvarig för det nationella nutritionsprogrammet, Dr Jean-Pierre Banea-Mayambu, planerar ”nationell avmaskning”, då många barn under 5 års ålder, dör i sjukdomar orsakade av inälvmaskar. Gruppen barn under 5 år uppskattas utgöra 12,5 miljoner och de skall nu få maskmedicin, Mebendazole. Det blir ett stort program att genomföra och kommer att kräva stora insatser både personellt, materiellt och ekonomiskt. Vi får anta att Dr Banea fått löfte om finansiering, eftersom han går ut med denna information. Dr Banea är för övrigt känd i Sverige, han disputerade 22 maj 1997 i Uppsala. Hans avhandling har titeln ”Dietary Exposure to Cyanogens fromo Cassava”, och berör ett mycket intressant område.

I östra Kongo finns ca 2 miljoner flyktingar och de hygieniska förhållandena är helt oacceptabla. Detta medför att många sjukdomar härjar i området. Exempelvis Kolera, som ständigt finns bland människorna och i perioder bryter ut i epidemier. Hjälporganisationer uppskattar att mer än 10000 fall av kolera har diagnostiserats sedan januari i år och minst 100 av dessa har dött.

Under första halvåret har det skett en markant ökning av antalet våldtäkter i östra Kongo. Hjälporganisationer attackeras allt oftare i år än 2008, en ökning med ca 22 % har rapporterats. Hjälparbetare kommer av olika anledningar mitt i stridslinjen mellan olika rebeller och soldater. I juli månad ökade antalet interna flyktingar i Syd-Kivu med 60 %. Massvåldtäkt har begåtts i ett fängelse i Goma, i östra Kongo. 22 kvinnliga fångar våldtogs den 22 juni. Några döda och övriga är sårade.

En stor fråga är om Laurent Nkunda, generalen med rebellgrupp, som höll ett stort område i östra Kongo i järngrepp, kommer att ställas inför rätta. Han greps i Rwanda den 22 januari 2009 och sedan dess har ingen, vare sig hans familj eller advokater, haft kontakt med honom. Många undrar över vad som hänt honom, hur har nu befolkningen det i det område han härskade över, är det någon annan som intagit hans plats?

Talesmannen för en jurist grupp i USA, ”Friends of the Congo” har gått ut med skarp kritik av internationella samfundet, som han anser vidmakthåller den krigssituation som är bestående i östra Kongo och hindrar landets utveckling. Han jämför situationen med den för 100 år sedan, då ca 10 miljoner kongoleser dog under Kung Leopolds regim, som slutade med att Leopold förlorade makten över Kongo. Hans förslag till lösning är att Kongo flyttas från utländska regimer och multinationella företag och placeras i händerna på det kongolesiska folket.

Vi har svårt att bedöma och avgöra vad som är bäst för detta land, men vi kan nog alla hålla med om att utländska företag med all säkerhet gör stora vinster, tack vare det krig som döljer utsugningen av landets tillgångar i de östra delarna.

Det har blivit höst och dags att plocka bär och skörda det som vuxit under sommaren.
Vi har några kilo lingon i frysen, så gott och nyttigt i vinter!

Under de år jag arbetade i Kongo, tvingades jag under en period göra årliga kontroller på en Infektionsklinik i Sverige. Jag kunde alltså tillbringa några veckor i Sverige varje sommar. Det kändes lyxigt, samtidigt var det bra att träffa familjen och vänner, för att hålla vänskapen vid liv.

När hösten kom och ”vanliga” svenskar plockade bär och tog hand om sommarens skörd, lämnade jag Sverige och kunde inte delta i det arbetet. Då kände jag mig annorlunda och upplevde mig som en främling i Sverige. När jag sen skulle stanna i Sverige ett helt år efter 10 vintrar i Kongo, plockade jag svarta vinbär och la in i frysen! Det kändes mycket märkligt! Hade jag nu blivit en ”vanlig svensk”? Knappast, det blir man aldrig efter ett antal år i Kongo!

För några år sedan hade vi besök av en god vän från Kongo. Han ville gärna se svensk skog och eftersom det var september, kunde vi ta med honom på lingonplockning! När vi kom hem kokade jag lingonsylt, som han fick med sig, då han återvände till sin familj.

Ett foto från den dagen lyfter den ”sanning” som jag lärt mig under åren i Kongo: vi svenskar har mycket att lära av kongoleserna och det är aldrig endast den ena parten som har att ge, vi har båda att ge och ta emot. Allt det goda som finns på vårt jordklot, skall vi dela och tillsammans ta tillvara, ge åt varandra och åt den som har behov just den stunden.

Upptäcktsresande, kolonisatörer och missionärer kom till ett Afrika utan gränser. Kolonisatörerna tryckte ofta ned folket, föraktade dem och lämnade Afrika då de inte längre hade någon nytta av kontinenten. Afrika lämnades i ett tomrum. Kvar fanns missionärer och biståndsarbetare, som på olika vägar försökt bidra till en positiv utveckling för folket. Även biståndsarbetare från de tidigare kolonierna fanns kvar och arbetar fortfarande för folkets bästa.

Detta gäller även Kongo, som fanns innan svenskar och européer upptäckte Afrika, men vi har lätt att börja tideräkningen först då! Det finns spår av järnföremål från ca 500 f. Kr. och stenyxor och keramik från 300 f. Kr. Men det var först när Stanley följde Kongofloden, kring 1874, som landet blev intressant för omvärlden. Berlinkonferensen 1885 satte de gränser i Afrika, som inte funnits tidigare, och Kongo fick de gränser det har idag. Kongostaten tillföll kung Leopold i Belgien, men 1908 bestämdes att Belgiska Kongo, som landet då hette, skulle tillfalla Belgien p.g.a. vanvård. 1960 blev landet självständigt och en ny tid började för folket.

Kongokrisen, 1960 – 65, då FN ingrep, avslutades med att Mobutu utropades till president och förblev landets ledare till 1997, då han avsattes av Laurent Kabila, en rebell som kom tågande från landets östra del till huvudstaden. Den nye presidenten mördades 2001 och hans son, Joseph Kabila, utsågs till president. Den 2 augusti 1998 utbröt Afrikas första världskrig, inom Kongos gränser, och har inte helt avslutats. I vissa delar av landet, exempelvis Bandundu provinsen, har inte krigshandlingar ägt rum, men effekter av kriget har nått alla delar av landet. Demokratiska val har ägt rum; folkomröstning om landets konstitution den 18 december 2005 och president val 29 oktober 2006, då Joseph Kabila valdes till president på 5 år. Förhoppningarna var stora efter alla demokratiska ansatser, kanske som inför självständigheten 1960, men många är idag besvikna och har tappat tron på framtiden.

Under mina år i Kongo har jag träffat representanter från olika länder i Europa, de har arbetat inom olika yrkesområden, och en del av dem har haft kongolesernas bästa för sina ögon, andra sina egna intressen. De belgiska nunnorna och prästerna, som fanns kvar när jag kom 1974, var den första tiden enbart avvisande mot mig och mina protestantiska kollegor. Under senare år, från slutet på 80 talet och framåt, hade vi ett fint samarbete; jag övernattade ofta på de kloster, som finns i Mai Ndombeområdet, när jag var ute i mitt nya uppdrag, som koordinatör för de aktiviteter, som bekämpade sjukdomarna lepra och tuberkulos. Det var fina stunder, mycket glädje, skratt och god, men enkel mat. Vi hade det gemensamt att vi ville hjälpa de fattiga och sjuka till ett bättre liv.

Men hur kan ett folks hälsa förbättras, då det inte finns tillräckligt med medicin och material, och hur kan ett fattigt folk i ett isolerat område få ett bättre liv, då bristen på demokratiska tankar förhindrar utveckling?

Den frågan är fortsatt svår att svara på, men den fortsätter att utmana alla, även oss i Sverige, idag!

Solen – för oss svenskar en nödvändighet för att vår semester skall anses vara bra! Nu har vi haft ett antal mycket varma och soliga dagar, men ikväll informeras om att värmen snart är nere på det gradtal den brukar vara i Sverige.
Så annorlunda i Kongo; där är solen livsnödvändig och samtidigt undviker de flesta att vara i solen, ingen solar i Kongo, möjligtvis svenskar på besök!
Solen är livsnödvändig ur synpunkten att den ger energi, som kan omvandlas till el och den kan också ge det ljus, som behövs för att undersöka ett prov i mikroskop. Solpanelen fångar upp solen och laddar ett bilbatteri. En snedställd liten spegel fångar solljuset och reflekterar det upp till glasskivan med provet som skall undersökas.

I denna kylbox, som drivs av bilbatteri och

solpanel, förvaras vaccin av olika slag.

Det är vaccin som skall användas till barn

och gravida kvinnor.

I det förebyggande program, som gäller för

barn under 5 år i Kongo, ingår vaccination mot

bl.a. polio, stelkramp, mässling, kikhosta och

tuberkulos. Gravida kvinnor blir vaccinerade

mot stelkramp, en vaccination, som kan

vara livräddande.

Mikroskop som kan användas på platser där
det inte finns el. Det är mera påfrestande för
ögonen att använda detta mikroskop än ett
el-drivet, men resultatet är detsamma.

En kall svensk sommardag med regn och blåst, kan man önska sig till det land, där man kan gå barfota hela året! Landet där man kan ta sig en banan från stocken, när man kommer ut på verandan, där ananas kan skördas året runt, där apelsiner mognar i februari och mango frukterna dråsar ned i backen på hösten. Landet där solen värmer alla årets 12 månader!

Men den som går barfota där, kan bli smittad av mask som tar sig in i kroppen genom tårna, eller myggor som sticks och förmedlar malaria eller filaria. Dricksvattnet måste kokas innan man dricker det, annars kan man bli smittad med andra sjukdomar. Om man badar i en sjö, kan man smittas av andra maskar, än de som tar sig in i kroppen genom tårna.

Den som vill hälsa på sin sjuka granne, som kanske är sängliggande, kan inne i det mörka huset smittas av TBC. Den som drabbas av malaria, kan bli så sjuk att en blodtransfusion är nödvändig, något som kan resultera i HIV smitta, om sjukhuset inte kan testa blodet innan transfusionen. Den smittorisken är stor i de områden, där man inte har lyckats få någon finansiering för hälsovårdsarbetet.

I inlandet finns ingen elektricitet och inget rinnande vatten, vilket gör att dygnsrytmen följer naturens rytm; upp tidigt för att ta till vara solljuset och kvällarna kan med fördel tillbringas i stearinljusets sken. Alla arbetsmoment, i hemmet, på kontoret, inom sjukvården utförs utan el eller genom en dieselmotor eller genom solpaneler som laddar ett bilbatteri.

Men trots riskerna är frukterna, värmen, solen, glädjen och värmen mellan människor och mycket annat så fantastiskt, att jag kan sakna detta, även den varmaste och vackraste dag i Sverige!

Tanken att jag skulle blogga kändes lika främmande, som att jag skulle skriva mina memoarer. Varför, om vad, vem skulle läsa?

Men så fick jag en tanke; det kanske vore av intresse för släkt, vänner och kanske kollegor idag, att få veta något om det land och den tillvaro som fångat mig så totalt under 40 år!?

Jag såg bloggmöjligheten, som möjligheten att skriva en Loggbok över en tid som varit, men fortfarande är.

Min Loggbok kommer att innehålla avsnitt om min tid i Zaire-Kongo, men även avsnitt om andra tider i samma land.

Jag vill försöka beskriva vad som fångade mig i Kongo, hur det ser ut idag, under vilka omständigheter människor lever där i dag. Jag vill också förmedla nyheter från Kongo.

Så vill jag utmana oss i Sverige att ta del av livet i Kongo och bidra på något sätt till en positiv utveckling för en eller flera personer i Kongo.

Välkommen att läsa min Loggbok!