Våren

Igår var det 30 april, Valborg, och för första gången i mitt liv, hade jag uppdraget att hålla Vårtalet! Det var på Harnäsgården utanför Ludvika, där Högbergskyrkans församling har sin sommargård. Efter sång av manskören fick jag så tillfället! Manuset kommer här, jag följde det inte helt, men ungefär så här blev det:

”Vår – Valborg – Vårtal – ja, vad skall det sägas en kväll som denna?

Vi relaterar till Våren och Valborg på olika sätt; häxprocesser var tidigare vanligt liksom vårblot, eldar är fortsatt i bruk, både i Sverige och i andra länder. Ikväll är många, som vi, samlade kring en eld, för att, ja varför? Om ni alla kom fram för att berätta skulle det bli ett intressant vårtal!

Själv tänker jag på våren som den årstid, som på ett tydligt sätt beskriver den kontrast, det spänningsfält som vi som människor lever i.

Vår tillvaro kan till stora delar beskrivas som en kontrast:
Kontrast mellan det vackra och det fula, mellan godhet och ondska, mellan glädje och sorg och mellan hopp och förtvivlan.
Det är sant som det står i en av våra psalmer; ”Sorgen och glädjen de vandrar tillsammans”.

Nyss var marken stenhård, frusen, dagarna var mörka och vi såg inte mycket av solen. Och nu får vi del av denna explosion, detta under, att i detta hårda finns det liv som ger sig tillkänna. Efter många vintrar på tropiska breddgrader, har jag svårt att uthärda vinterhalvåret och tycker det är fantastiskt och otroligt att det kan finnas liv i den frusna marken.

Om Du ser ut över världen idag skulle Du kunna beskriva det Du kan se som en kontrast.
Där Du befinner Dig kan Du i samma stund det händer få information om det som pågår på andra sidan jorden. Genom internet har hela världen kommit in i vårt liv och vår tillvaro. Tidigare var det pilgrimslederna som förenade människor, idag är det internet.
Det är som en av mina vänner från Kongo sa en gång; ”Världen har blivit en by och vi bor alla på samma gata”. Att bo på samma gata förpliktar, det är inte lätt att bortse från behoven hos dem som bor på samma gata, lättare att bortse från behoven hos dem som bor på andra sidan jordklotet.

Media formligen bombarderar oss med information om vad som händer i världen. De senaste månaderna är det Egypten, Syrien, Libyen som är nytillkomna på den agendan. Ropet om frihet och demokrati hörs över hela Nordafrika. För drygt 50 år sedan gick samma rop i länder längre söderut i Afrika och 17 kolonier fick samma år sin självständighet. Minns Du det? En del av oss har åldern inne för att minnas den tiden, men förmodligen hade media då inte samma möjlighet som idag att förmedla information.

Vad har nu detta med Våren i Sverige att göra? Jag tror inte att vi kan bortse från de kontraster vi upplever och får information om. De berör oss. Vi gläds över det som är positivt – även i andra länder och vi sörjer över det som är negativt. Dessa känslor påverkar oss, finns kvar i oss, gnager och förr eller senare ställer vi oss frågan; ”Vad kan jag göra åt detta?”

Människan vill bidra till det som är positivt och som ger andra människor positiva upplevelser. Vi påverkas av de kontraster som berör oss – antingen väljer vi att ge stöd till det positiva eller så ger vi stöd till det negativa – på något sätt ger vi uttryck för detta val, omedvetet ibland.

För någon dag sedan stod den 10 åriga flickan Unia Esperance i det inre av Kongo och tittade med stora ögon och lyssnade med förvåning på sin äldre bror som läste en bok för henne och de 8 andra syskonen. Hennes farbror berättade om detta i ett mail till mig. Hon hade inte fått gå i skola, hennes mor hade inte heller gått i skola, det var endast ett av hennes syskon som fått möjligheten att lära sig läsa. Kongo är ett land med stora kontraster; värme, omsorg, glädje, rytm och dans – och våld, hat, förtryck, våldtäkter, förtvivlan. I höst skall det åter ordnas med demokratiska val; president och nationalförsamling skall väljas. Då det var val för 5 år sedan, uttryckte folket sin tro på en ”strålande framtid”. Den har vi ännu inte sett. Med en strålande framtid skulle Unia och alla hennes syskon få gå i skola och lära sig läsa. Det är signifikant att Unias namn betyder både enhet och hopp. Hoppet kan bli en verklighet om vi som bor på samma gata handlar i enhet och ger uttryck för omsorg om varandra.

Min uppmaning till Dig denna Valborg är denna; Låt våren bli en uppmaning och en utmaning till Dig att välja det positiva; att inte låta det negativa få råda i Ditt liv.

I Din närmaste omgivning, Din familj, på Ditt arbete är det lättare se möjligheter att bidra, ge uttryck för positiva synpunkter, men det finns möjligheter att göra det även på längre avstånd.

Låt livet som finns inom Dig, lika starkt som de krafter som får blommor att blomma efter en vinters hårda och isiga mark, låt det livet komma till uttryck, låt det drabba Dig och Din omgivning!

Låt Unia Espérance få uppleva att hon har en möjlighet i sitt liv, att få lära sig läsa, kanske få utbilda sig till ett yrke och själv kunna bidra till Kongos ”Strålande framtid”. Omöjligt, säger någon – nej inte alls påstår jag! Den insamling vi skall göra ikväll går till det arbete i Kongo som verkar för en Strålande framtid och för att Unia Espérance själv skall kunna läsa en dag!

Vill Du delta? Vill Du bidra? Vågar Du låta livet inom Dig flöda över?
Låt våren utmana Dig, var inte rädd!”

Mässlingsepidemin i Kongo

En intervju med ansvarig för den belgiska delen av läkare utan gränser i Radio Okapi, ger idag ytterligare information om epidemin. Han anger att 5 provinser är berörda, men att det inte är helt klart med statistik för en av dem; Bandunduprovinsen. Han ser en spridning av epidemin i riktning norrut. I intervjun uppmanar han alla hälsovårdsansvariga i Kongo och alla internationella organisationer med samarbetskontakter i Kongo, att ta sitt ansvar och se till att vaccinering kan fortsätta och logistiken fungera. Alla måste agera nu, innan det blir för sent, är hans utmaning till ansvariga. I områden där man inte vaccinerat är risken stor att ca 15 % av barnen dör då de drabbas av mässling.

Genom direkt kontakt med Inongo har jag fått informationen att inga mässlingsfall har rapporterats i Mai Ndombe distriktet. Man hoppas att de genomförda vaccineringarna skall ge effekt; ingen epidemi! Men det är viktigt att detta arbete fortsätter, annars är risken stor att nya epidemier om något år får stora konsekvenser för det området också.

Värdet av vaccinationer och planerade insatser

Idag kommer alarmerande uppgifter om en mässlingsepidemi i Kongo. Ända sedan i höstas har det funnits utbrott på landsbygden, främst i södra delarna av landet, men sen i januari har sjukdomen spridits till städer och är nu på väg norrut i landet. Antal nya fall sedan januari uppskattas till ca 6500, varav drygt 30 barn har dött. Tusentals barn i Kongo är inte vaccinerade mot mässling och då ett kolerautbrott nu komplicerat situationen, blir de ovaccinerade ännu känsligare för smittan. WHO och Läkare utangränser har vaccinerat mer än 1,5 miljoner barn i Kongo sedan i höstas. Orsak till att epidemin nu håller på att växa bortom all hälsovårdspersonals kontroll, är den bristande logistiken i landet, avsaknad av infrastrukturer och svårighet att förvara vaccinet kallt till dess att det ges ett barn. Vaccinet blir verkningslöst om det inte förvaras kallt. Sjukdomen är dödlig om barnet inte får behandling.

Att i jättelandet Kongo på kort tid kunna vaccinera alla barn, framstår som en näst intill omöjlig uppgift. I Mai Ndombe distriktet har teamet i Inongo under många år successivt arbetat med denna uppgift; att ge alla barn i befolkningen vaccination mot bl.a. mässling. Det arbetet har krävt många timmar av förberedelser och många sidors skrivelser, för att få det bidrag till finansiering, som behövs för att kunna genomföra detta vaccinationsuppdrag!

Läkare utan gränser uppmanar nu det internationella samhället att ta sitt ansvar och förhindra en katastrof i Kongo.

Återigen blir det tydligt vilket värde det ligger i planering av förebyggande insatser!

Gruvdriften i östra Kongo

Ett antal intressenter inom gruvdriften i östra Kongo, skrev för en vecka sedan under ett dokument bestående av etiska riktlinjer, som reglerar brytning och försäljning av mineral i området. Syftet är att minska bedrägeri, öka transparens inom den industri, som har spelat en nyckelroll i det krig som fortsatt härjar i östra Kongo.

Det finns stora frågetecken kring dokumentet och oro för fortsatt olaglig brytning och för militärens roll i området och inom gruvdriften. I korthet anger riktlinjerna bl.a. att all verksamhet inom gruvdriften i området måste vara beviljad av provinsregeringen, att försäljning av mineral endast får ske till registrerade uppköpare och inte inom gruvområdet och att barn inte längre får arbeta i gruvorna.

Ett fyra dagars seminarium med bl.a. Kongos gruvminister i ledningen samlade representanter från statsmakten, gruvindustrin, uppköpare och det civila samhället och alla deltagare signerade dokumentet. Dokumentet innehåller krav på gruvföretagen att bidra med hälsovård, rent vatten och skolor till befolkningen i området, i de byar där detta saknas.

Kritiker anger att dokumentet beskriver regler endast för dem som förväntas vara inom området, men inte för dem som inte förväntas vara där; beväpnade grupper och militär.

OM detta skulle ha avsedd verkan, skulle då kriget i östra Kongo avta och upphöra? Skulle då Kongo och dess folk få del av alla de miljoner, som brytning av värdefulla mineraler ger upphov till? Idag går dessa miljoner till andra än Kongos befolkning. Tanken är fascinerande; är detta möjligt att genomföra? Kanske. Vi måste åtminstone få tro och hoppas att det är ett steg på väg till legalisering av denna verksamhet, som i åratal pågått och skadat ett folk.

Drömmen om demokrati

Det sägs att folket i Kongo drömmer om demokrati. Men det är en dröm som är svår att realisera, den kräver många förändringar i samhället för att den helt skall ”slå igenom”.

Att följa nyhetsflödet från Kongo gör det lätt att misströsta! Ständigt återkommande rapporter om fortsatta våldtäkter i östra Kongo, om försök att tysta journalister och MR aktivister, om brott mot barnkonventioner och mänskliga rättigheter. Vid sidan om detta, rapporter om oro inför det kommande valet, presidentvalet skall äga rum 27 november och redan kommer signaler om att oppositionen hotas och tystas. Jag kan förstå om svenska tröttnar på att höra talas om Kongo!

Situationen för enskilda i landet är mycket svår; det finns inga garantier för att barnen skall kunna gå i skola, att sjuka skall få vård, att vacciner, som kan förhindra svåra sjukdomar, ges till barnen, att barn, vuxna och äldre skall kunna äta sig mätta varje dag.

Då det gäller hälso- och sjukvård är det närmast tragiskt; landets Hälsoministerium har tagit fram en mycket bra plan för att garantera ”Hälsa åt alla” och läkare och sjukvårdare kan sitt arbete! Men – det ges inga medel till arbetet! Det verkar som att man förlitar sig på att utländska organisationer skall fortsätta att ge ett halvhjärtat stöd till detta, för landets framtid, viktiga arbete! ”Utlandet”, vilka är det? Ja det kan vara Sverige, med de olika kyrkor och missioner som under många år finansierat bl.a. hälsovården i några av landets provinser. Men även Sveriges regering med Sida finns med på ett litet hörn, men fördelar sin insats på ett sätt som inte imponerar! Att läsa om den insatsen, är nästan lika upprörande, som att läsa om de ständigt återkommande våldsbrotten i Kongo. Givarorganisationer av olika slag har sina förväntningar och egna behov att uppfylla, då samarbete inleds med Kongo. Det är inte självklart, att kunskap om metoder och arbetsmodeller, är avgörande för beslut, då en ansökan om medel skall behandlas i ”utlandet”.

Inför det förra valet, 2006, ställde jag en fråga till flera kongoleser; yrkesverksamma, arbetslösa, kvinnor och män; ”Vågar ni tro på en strålande framtid”? Frågan kom sig av att stjärnan på flaggan symboliserar just ”landets strålande framtid”. Svaret var JA, vi vågar, vi tror, vi hoppas. Tillägget; vi vill samarbeta med er. Ni har i uppdrag att göra Kongo känt i Sverige, att påverka svensk politik.

Jag undrar; Vad har vi gjort de senaste 5 åren?

Osäker situation

För några dagar sen fick jag ett mail från en god vän i Kinshasa. Han skriver att han upptäckt att hans bil bränts inne på universitetsområdet. Han är orolig, inte bara för egen del (bilens värde i pengar innebar en sorts besparing) utan främst för landets framtid. Han anger att studenternas ilska har ett samband med landets politiska situation.

Unikin, universitetet i Kinshasa, har alltså upplevt en mycket osäker period sedan den 6 januari i år. Då upptäcktes att en student dödats inne på området, skjuten av någon okänd. Så natten mellan den 12 och 13 januari upptäcktes ytterligare en död student, hängande i ett träd, inte långt från platsen där den förra studenten hittades. Studenterna - kollegorna reagerade med ilska och brände och plundrade; hus, bilar och affärer. Bland de 14 eller 100 (siffrorna varierar beroende på vem som lämnar uppgiften) bilar som bränts, fanns alltså den bil som ägdes av vår vän. Han kunde inte köra hem med sin bil, då vägen inte tillät trafik med annat än 4 hjuls drivna bilar och därför hade han valt att ha den parkerad inne på universitetsområdet. En statlig utredning har startats för att klargöra vad som var orsak till plundring och förstörelse.

Nya demokratiska val skall hållas i november i år. Samtal och förhandlingar pågår om att ändra på proceduren, så att det blir endast en valomgång då det gäller presidentvalet. Detta förslag kommer från nuvarande president och hans parti, men ogillas av oppositionen. I vilken grad den osäkra situationen inom Unikin har samband med förberedelser av valet, kan vi bara ana, inte veta med säkerhet!

Vi kan däremot vara säkra på att landet behöver stöd utifrån och våra vänner och kollegor behöver kunna vända sig till oss för att få ”ventilera” sina känslor!

GOTT NYTT ÅR 2011

Med dessa vilt växande

amaryllis i Kibunzi, Kongo, vill jag önska er alla ett Gott Nytt År 2011!

Året har varit intensivt för oss alla, på olika sätt beroende på var i världen vi är bosatta. Det är en utmaning att lära känna människor i andra kulturer och förstå något av de villkor de lever under. Min förhoppning är att vi alla kan bidra till en bättre värld, genom den omsorg vi visar varandra och den skapelse vi är satta att leva i.