Åter en gång har landets ledare, denna gång via huvudstadens guvernör, förbjudit en planerad fredsmarsch. Lekmannagruppen inom den katolska kyrkan planerade en fredsmarsch till idag, årsdagen av Sylvesteröverenskommelsen. Ett antal oppositionspartier hade uttryckt sitt stöd till förslaget och beslutat att delta i marschen. Så igår, dagen innan marschen, kom beskedet att den inte tilläts! Samtidigt bröts internet och SMS kontakter. Som orsak till förbudet anges att risken för våldshandlingar var för stor. Det befarades att bland de kristna skulle finnas beväpnade personer. Lekmannagruppens planerade marsch skulle inte kräva Kabilas avgång, men att politiska fångar friges och att oppositionspolitiker inte förföljs, utan tillåts verka fritt.
Trots förbudet beslutade arrangörerna att marschen skulle äga rum. Planen var att alla efter dagens mässa skulle gå tillsammans genom huvudstaden och även ute i landet, med biblar och de kristna symbolerna som enda ”utrustning”. Vapen eller partibanderoller var förbjudna. Natten till idag placerades beväpnad polis och militär ut framför katolska kyrkor i hela landet och på flera ”check points” i huvudstaden, där alla skulle kontrolleras, innan de fick fortsätta.
I huvudstaden kunde mässor inte hållas i ett antal kyrkor, då medlemmarna inte kunde ta sig förbi polis och militärkontroller. I de kyrkor där mässan påbörjades avbröts den, då tårgas användes utanför och medlemmarna tvingades lämna kyrkan. I samband med att kontroller genomfördes, har ett antal personer skadats, häktats men dödsfall är inte rapporterat.
Igår, den 30 december, meddelades också att en person häktats, anklagad för att vara den som i mars gett order om att de två FN tjänstemännen skulle mördas. Personen ifråga beskrivs som en byhövding i närheten av den plats där de mördades.
Skall vi vara förvånade? Skall vi tro att det blir val av ny president 23 december 2018? Skall vi tro att den skyldige till mordet av de två FN tjänstemännen skall ställas inför rätta? Skall vi tro att befolkningen skall få del av landets tillgångar och därmed få hälsovård, barnen få fri skolgång och utbildning? Skall vi våga tro på att landet skall få ledare som ser till folkets bästa och inte bara vill tillgodose egna behov? I denna stund, den 31 december 2017, är mitt spontana svar ”NEJ” på dessa frågor!
Hur långt sträcker sig folkets tålamod? Hur stor tilltro till att en förändring skall ske, finns det hos folket? Och hur länge kommer det internationella samfundet och alla bidragsgivare, du och jag, orka tro på att en insats, ett bidrag, ett stöd är av värde? Mitt svar på den frågan är idag ”VET EJ”! Men min förhoppning är, att vi skall fortsätta så länge som vänner och människor i Kongo räknar med oss och vårt stöd! Ett uttryck för omtanke, ett mail, ett telefonsamtal, en gåva - stor eller liten - i form av pengar eller material, ger oändligt stor glädje och ökar möjligheten hos någon att orka en dag till! Och det borde vara tillräckligt för att vi skall fortsätta!
GOTT NYTT ÅR 2018! Till Kongos befolkning och till oss alla!!
söndag 31 december 2017
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Bloggintresserade
Bloggarkiv
Om mig
- Agnetas Loggbok
- Jag har arbetat 17 år i DRK, i Mai Ndombe provinsen som missionär och läkare. Är nu bosatt i Ludvika. Jag har fortsatt kontakt med kollegor och vänner i DRK. Jag deltar i Equmeniakyrkans arbetsgrupp för hälsovård i Kongoländerna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar