Kampen mellan en president och en opposition

Det taktiska spelet mellan opposition och president, tycks ännu försiggå i det tysta! 15 november utropades en dag med ”ville morte” i hela landet. Detta respekterades av många, som stannade hemma och inte gick till skolor och arbetsplatser. Det var framför allt i östra delarna av landet som den orsakade sammandrabbningar med polis och militär, tårgas användes. Men i Kinshasa har det inte rapporterats om incidenter av något slag. Presidenten har informerat om att det blev en misslyckad satsning, då ingen respekterade uppmaningen!

En dag för fredlig marsch, i protest mot datum för val och mot sittande president, är utlyst till tisdag den 28 november. Och – nu har det intressanta hänt; presidentens partikamrater har meddelat att de kommer att marschera för att ge stöd till valdatum och de beslut som valkommittén enats om! Det blir alltså både opposition och presidentparti som marscherar den 28 november! Hur detta kommer att avlöpa, kan man fundera över!!

Det anges att drygt 44 miljoner har skrivit in sig för att rösta. Det är framför allt i Kasaï, som det fortfarande inte är många inskrivna.

Situationen i Kasaï är uppenbarligen obeskrivlig! Kvinnor och barn har flytt från Tshikapa till Kikwit, en sträcka på 30 mil fågelvägen. De första kom redan i februari i år och det kommer fortsatt nya flyktingar. De berättar om det våld som tvingat dem att ge sig iväg; männen har torterats, halshuggits, dödats på annat sätt eller förts bort. Flyktingarna är undernärda, sjuka och utmattade. De tas om hand av katolska nunnor, Röda korset och stadens borgmästare, en kvinna! Hon undrar hur det kommer sig att ”då det rapporteras om liknande händelser i östra Kongo, står hjälporganisationerna på kö, men hit kommer ingen med hjälp”! Frågan tycks var berättigad! Men den slutsats en läkare i området drar är ännu mera oroande; ”Tshikapa var Tshisekedis område och inte ens Mobutu, som inte älskade oss, vågade öppna krig mot oss. Men nu är det en tydlig strategi att minska antalet väljare här”! Så beskriver han vad som kan komma att hända: ”Att de unga tvingas fly medför att de tar sig till Kinshasa, där finns det redan tusentals unga från Kasaï och de arbetar med motorcykeltaxi. De kommer att reagera en dag, då med våld, historien är ännu inte avslutad”!

Den gode vän i landets huvudstad som anser att ”vårt land är sjukt” och undrar vad som skall bota denna sjukdom, har all anledning att tycka så! Hela denna situation är ju obeskrivlig! Alla påverkas, i hela landet oberoende av var man bor. Vissa byar är långt bortom vägar och kommunikationer, men de nås av denna information. Barn som växer upp och vuxna, alla påverkas på något sätt.

Frågan inställer sig; vad kan och skall vi göra ???