Minnen och glädje

Då ett år snart är slut och inför ett nytt år, är det vanligt att vi tittar tillbaka på vad som hänt under det gångna året. Jag kan med glädje se tillbaka på ett innehållsrikt år, då jag fått möta vänner och kollegor från olika länder. Dessa möten har skett både hemma och borta.
Jag minns speciellt resan till Kongo, som gav oss möjlighet att besöka, inte bara Kinshasa och Semendua, men även det isolerade Mimia!

Jag tänker på den lilla flickan, som vi mötte på vägen bortom Semendua, hon som inte sett någon vit person tidigare! Slutligen övervann hon sin rädsla och sträckte fram sin hand och viskade sin hälsning; "Mbote". Hon var på väg hem med sin dödssjuka mor på cykeln, som hennes far ledde. Jag undrar hur hon har det idag?

Jag tänker på den glädje, som kvinnorna i Mimia visade, då vi kom dit. På olika sätt gav de uttryck för sin tacksamhet. Jag vet inte hur de har det idag, eftersom internetkontakten är bruten sedan några veckor.

Jag tänker också på samtal med sjukvårdspersonal i Kongo. Och det mail jag fick härom dagen från en kollega i Kinshasa. Han berättar det som vi såg under vårt besök; att islam breder ut sig, inte bara i huvudstaden, men även på landsbygden. Så hans förklaring; fattigdomen! Han önskar att kyrkan och missionen skall sätta människan i centrum för all verksamhet!

Men att se tillbaka, innebär också att påminnas om de personer, som inte längre finns kvar i vår gemenskap. Och att besöka Kongo, skapar tillfällen, då jag påminns om de som dött för många år sen liksom de som dött i år.

Den geografiska platsen återskapar minnesbilder inom mig. Och jag minns ett samtal, ett leende, ett ansiktsuttryck och ett tonfall. Jag påminns om gemenskap och upplevelser.
Allt detta skapar tacksamhet inom mig.

Kongo har en förunderlig förmåga att skapa värme och glädje hos alla de som besöker landet!
Frågan är hur vi gör med alla de minnen och upplevelser vi har? För mig är detta ett sätt att hantera känslorna; att ha fortsatt kontakt med vänner och kollegor i Kongo och förmedla intryck och information på olika sätt, exempelvis genom att skriva dessa rader!

Det är av stort värde för folket i Kongo, att människor utanför deras land följer utvecklingen, både vad gäller politik och den humanitära situationen, liksom enskilda människoöden.

Så hoppas jag att vi har fortsatt kontakt under det kommande året!

Jag önskar er alla ett Gott Nytt År 2015!

Att förebygga sjukdomar och utbilda befolkning

Ebola epidemin i Västafrika fortsätter. Totalt har nu 17145 fall diagnostiserats, varav 6070 är rapporterade döda. WHO rapporterar om en lätt ökning av antalet fall i Guinea, om ett stabilt läge med viss minskning av antalet fall i Liberia och om en viss ökning av antalet fall i Sierra Leone. Epidemin i Boende/Kongo förklarades avslutad i mitten av november månad. Där har 66 fall rapporterats varav 49 har dött.

Det stöd som WHO nu planerar att ge till utsatta länder, med risk att få liknande epidemier, baserar sig på att ge hjälp till utveckling av system för snabb upptäckt av nya fall och möjlighet att snabbt reagera för att förhindra att några fall utvecklas till en stor epidemi. I detta stöd ingår bl.a. kompetensutveckling av hälsovårdspersonal. De länder som prioriteras, utifrån geografisk närhet till nu berörda länder, handels- och migrationsmönster samt hälsosystemets styrka och organisation, är följande: Elfenbenskusten, Guinea Bissau, Mali, Senegal, Benin, Kamerun, RCA, DRK, Gambia, Ghana, Mauretanien, Nigeria, Syd Sudan och Togo.

Hur kan man då utbilda ”vanligt folk” om vilka risker som väntar utanför dörren/hyddan? Idag finns andra redskap än för bara några år sen. I den franska tidningen Figaro, kunde man den 22 november läsa om en insats, som sker via SES, ”världens ledande satellitoperatör” med säte i Luxembourg: Företaget startade kampanjen ”Fight Ebola” den 10 november. Via två av de 53 satelliter som företaget äger, ges information till Västafrika. Sändningarna beräknas nå 20 miljoner mottagare i området. Skälet till denna satsning är att företaget har kunder och anställda i Västafrika, att ansvariga oroar sig för deras hälsa och inser att information måste nå ut till folket och vara gratis. Insatsen sker i samarbete med ”Läkare utan gränser”, Unicef, ”End Ebola now” (en amerikansk organisation som ger bidrag till sjukdomsbekämpning över hela världen, och som satsar på ”Shake Ebola now”, med tanken att alla i Västafrika dansar, ett sjukhus och en hälsocentral har fått upprustning och utrustning i Sierra Leone) och med hälsoministeriet i Luxembourg. Andra samarbetspartners är ”Clinton Global Initiative” och ett antal fotbollsspelare i Västafrika; Didier Drogba, Chelsea, och Samuel Eto´o från Everton.

Jag tänker på hur vi arbetade på 70 talet i byarna inne i regnskogen, söder om Boende området! Tillsammans med hälsovårdspersonal, ingick jag i ett hälsovårdsteam, som regelbundet besökte byar i ett område stort som Värmland till ytan. Betydligt mera glesbefolkat, 3/km², att jämföra med 17/km² i Värmland. Vi hade flera modeller för vårt arbete. En var att byar skulle ”avmaskas”, d.v.s. befolkningen skulle bli fri från inälvsmaskar. Planen var följande; alla hushåll skulle ha en egen latrin och när alla latriner var godkända, fick hela befolkningen maskmedicin. Samtidigt utbildades befolkningen om masksjukdomar, smittovägar och symptom. Innan medicinen delades ut, kontrollerades latrinerna; gropens djup mättes och ett lock skulle finnas, väggar, tak och dörr, alltså ett litet hus över latrinen, för att skydda den som besöker latrinen. Då vi en dag kontrollerade hövdingens latrin i en by, visade han stolt upp ett fint litet hus, tak, dörr och väggar som var mycket prydligt! Då vi öppnade dörren, fanns ett fint lock på backen, täckande gropen. Då sjukvårdaren lyfte på locket – fanns ingen grop grävd! Stort skratt, även från hövdingen! Min tanke var: vilken tur att det inte var jag som undervisat, utan en zairisk sjukvårdare, som talade stammens språk och kunde traditionen! Trots att vi gjorde rätt, valde rätt informatör, blev det så fel!

Hur svårt är det då inte att utbilda människor i Västafrika idag om denna sjukdom Ebola, som för människorna är så diffus och som mött så många argument, som att det inte är en riktig sjukdom! Men så avgörande att man lyckas med denna utmaning!!