Kyrkans roll i Kongos kris

Idag anger vissa media att ”diplomati och näringsliv är nära sammankopplade”, när det gäller den lösning som eftersträvas för Kongo. Som ett förtydligande kan sägas att synpunkten kommer från USA:s politiker. De vill få tillgång till Kongos mineraler, det är tydligt. I vilken mån de bryr sig om Kongo och den befolkning som lever i en mardröm, är osäkert.

Diplomati och näringsliv är inte de enda faktorerna som har betydelse. En viktig och stark faktor i Kongo är också kyrkans roll. Kyrkans starka inflytande över folket och tron på den andliga världen går inte att bortse från.

De katolska och protestantiska kyrkorna påbörjade i februari ett gemensamt arbete, för att skapa dialog mellan landets regering och rebellgruppen M23 och skapa en social pakt för fred i landet. Initiativet togs inte väl emot av landets president, som har avböjt samarbete. Däremot har de kyrkliga företrädarna haft samtal med oppositionspolitiker och med företrädare för M23. Samtal som förts både inom och utanför Kongo. De kyrkliga ledarna har också inbjudits att samtala med Quatars utrikesminister i Doha. I vilken mån det går att föra dialog med rebeller som livnär sig på mineralerna i östra Kongo och med Rwanda, som anses vara en stark spelare i den pågående konflikten, är svårt att veta. Men det är ändå av intresse och av betydelse att de två kyrkorna samarbetar i denna fråga. För närvarande befinner sig representanter för de två kyrkorna i Doha.

Imorgon förväntas landets president flyga till USA, för att stärka samarbetet. Han anger att det blir ett byte mellan Kongos mineraler och USA:s löfte om stöd till stabilisering av den östra delen av Kongo. Oppositionen har uttalat tvivel och manar till uppmärksamhet på vart detta leder.

Den 2 maj förväntas Kongo och Rwanda presentera ett dokument som baseras på och skall intyga intentionen i det dokument som signerades den 25 april.

De kommande dagarna kan ge oss en aning om när en lösning kan finnas. Och hur den ser ut!

Kongos kris lockar många att bidra med lösning

De senaste veckorna har det rapporterats om hur landets regering försöker omöjliggöra för den förre presidenten att aktivt engagera sig i dagens politiska liv. Justitieministern har utfärdat en officiell kommuniké som ska bidra till detta hinder. Olika rättsliga förfaranden ska riktas mot den tidigare presidenten. Så ska hans egendom beslagtas och en av hans medarbetares rörelsefrihet ska begränsas, då han bedöms ha bidragit till högförräderi mot nationen, som det anses föreligga. Den förre presidenten anklagas för att vara en av flera, som ligger bakom intåget i och ockupationen av landets östra delar.

Även internationella insatser pågår. I det stora landet i väst, möttes Kongos och Rwandas utrikesministrar, under ledning av USA:s utrikesminister, i Washington i fredags, 25 april. Ett dokument ”Déclaration de principes” undertecknades av de två inbjudna ministrarna. Det är inte en fredsöverenskommelse, inte heller ett dokument som anger att kontrahenterna är överens! Det sägs utgöra en bas för att ta fram ett annat dokument, senast den 2 maj, i vilket det ska framgå att det finns en överenskommelse! I det dokument som existerar, anges att de två länderna ska respektera varandra, att de inte ska ge stöd till ”icke-statliga arméer”, att de i samarbete ska ta tillvara de mineraler som finns i området och att de tillsammans ska möjliggöra flyktingars återvändande hem.

Detta har skapat många reaktioner. USA:s president, anger att ”Vi har gjort ett stort arbete, som ingen tidigare gjort, vi har öppnat en väg till fred”. Från Quatar kommer ett bifall till detta och ger ytterligare stöd till behovet av den ömsesidiga respekten.

Från Doha, Quatar, kom i fredags information om ett annat dokument, som signerades den 23 april. Då var det Kongos president och en representant för M23, under ledning av Quatars utrikesminister som samtalat och en lösning togs fram. Det dokumentet anger omedelbar vapenvila och dialog. Redan inom 48 timmar kom rapporter om fortsatta strider i östra Kongo. Dialogen har pågått några veckor i Doha, men Kongos civilsamhälle har protesterat mot att de inte var inbjudna.

Från läkaren Mukwege kommer uttryck för tvekan till allt detta. Han påminner om Säkerhetsrådets resolution från februari i år, som då angav en tvingande order om omedelbar vapenvila, tillbakadragandet av rwandiska styrkor och att M23 inte längre ska få stöd. Han anger att det beslutet är tydligt, faller under internationell rätt och måste tillämpas utan ytterligare villkor! Mukwege beskriver en konflikt som är djupt rotad, internationaliserad, präglad av stora brott, miljontals offer och en av de värsta humanitära kriserna i världen. I hantering av en sådan konflikt kan man inte kompromissa på ett sätt som leder bort från en korrekt lösning.

Från Goma kommer rapporter om flyktingarnas mardrömslika förhållanden; inga bostäder, ingen mat, trots att viss säkerhet återvänt till området. ”Men om vi inte har något att äta, om våra hus är helt förstörda, vad gör vi då? Ingen hjälper oss!”. Idag kom nya rapporter om strider i området, dödade, tillfångatagna och bortförda personer.

Frågan kvarstår, och som upprepats genom åren i tidigare fredssträvanden, kommer dessa dokument att respekteras på plats, i landets östra delar??

Som tidigare, att signera ett dokument, ett papper, är ingen garanti för respekt av dokumentet! Alla dessa samtal, alla dessa möten, alla dessa herrar och damer som vill visa sig vara de som kan lösa konflikten!

Negativa förebilder, våldets språk och värdet av frågor!

Igår gav RFI, Frankrikes internationella nyhetsbyrå, stor plats på sin hemsida åt det ”glömda kriget i västra Kongo”! Redan rubriken gav information om det grymma, som händer i tre provinser, som alla gränsar till Kinshasa; Mai Ndombe, Kwango och Kwilu. ”Två män som arbetade på sina odlingar, togs den 12 april tillfånga och är sedan dess försvunna”. Det visade sig att det är milisgruppen Mobondo, som återigen varit aktiva.

Konflikten, eller kriget, har nu pågått i tre år och beskrivs som en konflikt mellan olika stammar. Men förklaringarna är många och inte i överensstämmelse med varandra. De senaste händelserna ägde rum i byn Menko, som ligger i provinsen Mai Ndombe. Regeringssoldater fick i uppdrag att försöka hitta de två männen. Någon dag senare gick de till angrepp mot ett milisläger. Soldaterna tog milischefen och hans livvakt med sig och var på väg tillbaka till militärlägret. Innan de kom fram attackerades de av en annan milisgrupp och kraftig skottlossning följde. Den tillfångatagne chefen för gruppen Mobondo dödades medan hans livvakt överlevde. De två männen som togs tillfånga den 12 april är inte återfunna. Risken är stor att de tvingats ingå i milisgruppen, något som är vanligt förekommande. Denna rapport visar hur skör situationen är och hur lokalbefolkningen ständigt utsätts för våld.

Den förre presidenten anklagas för att vara ”organisatör” av dessa konflikter och anklagas dessutom för att medverka till situationen i östra Kongo. De olika rebellgrupper som finns utspridda i landet, bidrar alla på olika sätt till att göra landet instabilt.

Om kriget i västra Kongo är bortglömt, är inte kriget i östra Kongo glömt. Det är osäkert i vilken grad M23 verkligen styr över de områden de annekterat. Strider utbröt kring Goma mellan regeringssoldaterna och M23 rebeller för några dagar sen. Då fick regeringssoldaterna ge upp, men det tolkas ändå som att M23 inte har full kontroll. Min kollega, som arbetar på ett sjukhus i området, berättar att antalet fall av våldtäkter är högre än tidigare. Nya fall kommer ständigt till de sjukhus i området som fungerar. Befolkningen är på vandring och bidrar därigenom till spridning av sjukdomar. Så är Mpox fortsatt ett stort problem i området, medan det tycks som att antalet fall i övriga delar av landet minskat.

Afrikanska Unionen har nu bytt den person som skall representera organisationen och försöka medla mellan landets president och M23. Angolas president har ersatts av Togos president i detta uppdrag. Den nye medlaren tillträdde igår och började med att besöka Angola och samtala med presidenten där, innan han fortsatte till Kinshasa. Efter ett två timmars samtal med Tshisekedi, återvände medlaren hem till Togo. Inget har rapporterats efter samtalen.

Alla dessa konflikter och strider påverkar landets befolkning. Det skapar oro och rädsla, men ger också negativa förebilder av hur en chef eller ”vanliga” människor kan bete sig. Våldets språk förmedlas lätt och alla lär sig det språket utan problem. Men en hälsning eller en fråga från vår del av världen, om hur deras dag har sett ut, bidrar till tacksamhet och glädje! Det blir ett bevis för att de inte är ensamma, inte bortglömda!

Låt oss fråga mera och skicka våra hälsningar till ett oroligt och lidande folk!