Vi berörs alla av världens sjukdomar, krig och orättvisor

Först kom en pandemi, som så tydligt visade att vi alla, hela mänskligheten, utgör en enhet. Vi drabbades alla av detta virus, som fortsatt sprider skräck i världen. Men vi i den rika delen av välden hade och har svårt, att dela med oss av de resurser som är nödvändiga för att helt stoppa viruset i fråga. I DRK är bara drygt 1 % av befolkningen vaccinerad. Naturligtvis är det många orsaker till detta, men de flesta orsaker skulle kunna bemötas med ett bra informationsprogram och tillgång till vaccin. Vi kan inte bortförklara detta.

Så bröt kriget i Ukraina ut. I Europa. Det drabbar människor som ser ut som de flesta i vårt land och det verkar beröra oss mera än vad krigen i Afrika gör. Men även länder utanför Europa berörs. För några dagar sen, fick jag information från vänner i Kinshasa, att sedan kriget i Ukraina bröt ut, har matpriserna ökat oroande mycket. De basala matvarorna, som vetemjöl, majsmjöl, olja och ris har ökat med upp till 50 % av vad de kostade innan kriget! Idag fick jag höra att folket i Kinshasa inte orkar med dessa stigande matpriser. Nu hörs synpunkter som att premiärministern och hans regering måste avgå, om priserna fortsätter att stiga även nästa vecka! Det anges även andra skäl till prisökningen, som dåliga vägar och dåligt betalda tjänstemän inom den offentliga sektorn.

Det rapporteras om ett relativt stort antal nyupptäckta fall av tuberkulos i olika delar av DRK. I delar av landet där vaccinationer inte sker regelbundet, upptäcks nu mässlingsepidemier. I andra delar strejkar sjukvårdspersonal då de inte fått sin lön på mer än ett år.

Att vi skulle låta bli att dela med oss, för att kunna fortsätta att leva ett liv i ett överflöd i jämförelse med stora folkgrupper, framstår märkligt. Hur skulle vi kunna förklara ett sådant val? Människor i andra länder ser hur vi lever och förundras!

Framsteg – ur olika perspektiv

Häromdagen hittade jag ett foto från tiden januari - mars 1975! I färg, lite suddigt, men helt möjligt att se vilka som är med i bild. Jag hade då varit ett halvår i Zaïre, som landet då hette, och fått introduktion i arbetet av olika slag. Men fotot visar en annan, mera handfast och konkret introduktion. Jag fick delta i en hälsovårdsresa i regnskogen, söder om ekvatorn, i sällskap med Anna-Britta och hennes man Tore. En del av er som läser detta, kände förmodligen de två. Fotot visar Anna-Britta vid ett bord, ute under ett tak av palmblad, jag står snett bakom henne, framåtböjd för att se vad hon gör. Framför bordet finns flera kvinnor med barn i armarna. De deltog i det som kallades ”kilo”, alltså en sorts barnavårdscentral, då barnen vägdes, vaccinerades och mammorna fick nutritionsråd.

Idag finns fyra unga svenska tjejer – kvinnor – damer i åldrarna från 23 till 35 år, alla med utbildning inom svensk sjukvård, på plats i Mai Ndombe och närmare bestämt i Bendela och Semendua. De har själva planerat denna resa för att lära sig hur hälso- och sjukvård fungerar i DRK, de betalar det mesta själva, med stöd av stipendier. Så har de fått hjälp via Equmeniakyrkan för inbjudan och de praktiska arrangemangen. De kallas hälsovårdsvolontärer. Efter veckorna i Mai Ndombe och hos CEBU kyrkan, reser de till Kongo Central och CEC kyrkan. Det är intressant att få del av det program som de två i Bendela har. De introduceras i landets hälsovårdsarbete av Myriam, ansvarig läkare i Bendela.

Detta är framsteget i jämförelse med tiden då jag kom ny till landet: de introduceras av en kongolesisk läkare, kvinna! Det har hänt en del sedan 70 talet! Inte bara negativa händelser, men även positiva!

Så det andra framsteget jag tänker på idag: det berör landet som sådant: En tidning i USA skrev denna vecka om en domstol i Lubumbashi, som dömt i en fråga rörande gruvbrytning i landet. 15 av landets 19 koboltproducerande gruvor ägs helt eller delvis av kinesiska företag. För något år sen skrevs ett dokument, som skulle reglera hantering av mineraler som utvinns och även inkomsterna från dessa mineraler. Alla utländska företag som vill delta i brytning av mineraler, tvingades skriva under dokumentet och acceptera regelverket. Den specifika gruva det nu gäller, köptes av ett kinesiskt företag för sex år sen. Därefter har gruvarbetarna klagat över försämrad arbetsmiljö och säkerhet, något som den kinesiska ägaren förnekat. En tvist gällande flera miljarder USD ligger till grund för den aktuella dispyten. Det statliga gruvbolaget hävdar att det kinesiska företaget inte rapporterat brytning av flera hundra tusen ton och därmed har den kongolesiska staten inte fått den ersättning den skulle ha. Domen fråntar det kinesiska ledarskapet ledningsrollen för en period på minst sex månader. En oberoende kongolesisk ingenjör sätts in som ledningsansvarig, under tiden som revisorer skall bedöma om det finns skäl för anklagelserna.

Vad detta än kommer att leda till, oberoende av vem som kommer att dömas skyldig, är det bra att en revision görs och att en oberoende utredning görs! Fast vad är oberoende i det landet? Vem gör revisionen? Frågorna är många! Men det är av värde att denna dispyt kommit i dagen och skall utredas av en instans som inte finns med i det statliga gruvbolaget. Så, trots alla frågor vi ser framför oss, finns det ett litet framsteg även i detta!

De små eller stora framstegen finns, även i Kongo! Det är upp till oss att se dem, värdera dem och glädjas över dem!

Nytt år med nygamla utmaningar!

Den fjärde Corona vågen i Kongo fortsätter och antalet nyregistrerade fall ökar dagligen. Den 31 december rapporterades 319 nya fall, vilket visar på en viss nedgång, kanske tillfällig. I mitten av december var det ca 1000 nya fall dagligen, flera dagar å rad. Alla 26 provinser är nu berörda. Andel av befolkningen som är vaccinerad, utgör nu 0, 18 %! Det är tydligt att logistiken för att göra test material tillgängligt i alla provinser är en stor utmaning! I Mai Ndombe provinsen är det osäkert var materialet finns och de tagna testerna måste sändas med flyg till laboratoriet i Kinshasa! Det mest troliga är att det är endast från Inongo, huvudorten, som prover sänds vidare. Vi förstår alla att det är ytterst osäkert, hur utbredd smittan är i provinsen! Samma situation råder i flera provinser.

Landets 13:e Ebola epidemi förklarades vara avslutad den 16 december 2021. Det har rapporterats 11 fall, varav 8 bekräftats med laboratorietest och totalt var det 9 personer som dog. Befolkningen i området uppmanas att fortsatt vara uppmärksamma på personer med symptom som påminner om Ebola. Efter 13 epidemier har sjukvårdspersonalen en erfarenhet och kompetens, som möjliggör så korta perioder med sjukdomen.

Den rebellgrupp, som tidigare i svensk media rapporterats ha begått flera attacker i nordöstra Kongo, och även under juldagen i Beni området, har åter attackerat området. På nyårsdagen anföll de igen i samma område. Inofficiella rapporter anger att tre personer dödats och att flera hus bränts ner av gruppen. Hela detta område är ett totalt ”laglöst” land! Hur styrkor från Kongo och grannländerna skall kunna bekämpa denna och liknande grupper, framstår som en omöjlighet! Frågan om vad som driver rebellerna och vad som kan stoppa dem, är de frågor som kräver svar, innan attackerna kan förväntas avta.

Om ett år skall befolkningen gå till val! Presidentkandidaterna har redan börjat sina kampanjer! Den sittande presidenten räknar naturligtvis med att bli omvald! De som inte valdes i förra valet, hoppas nu på bättre valresultat.

Andelen politiker som ser till befolkningens bästa, tycks vara ytterst liten! Det senaste året har priser på matvaror och förnödenheter ökat i pris. Undernäring och fattigdom är självklara följder. Sjukdomar och epidemier sprids, då man inte vet hur man skyddar sig mot olika smittoämnen. Att andelen som är vaccinerad mot Covid-19 är så låg, förklaras till stor del av att man inte tror på att det är ett virus som orsakar sjukdomen och då faller ju naturligtvis vaccinfrågan helt!

Tack till er alla, som läser mina inlägg! Vi får hoppas på, önska varandra och världen ett ”Gott Nytt År 2022”!

Kongo är inne i en 4:e Covid-19 våg.

I onsdags rapporterade hälsovårdsministern om den aktuella situationen i landet. I december har det varit en markant ökning av antalet fall i Kongo. Fredag den 3 december exempelvis, var det en ökning med 120 fall. Sedan mitten av november till i onsdags, är det en ökning med ca 3000 fall.

Oron för denna sjukdom ökar nu hos hela folket. I provinsen Mai Ndombe, rapporterades i onsdags 6 fall, men det är ytterst osäkert när, var och hur dessa har diagnostiserats. Vid kontakt med en läkare i provinsen, efterlyste han information om hur testning kan ske och var det finns något sjukhus i provinsen som kan erbjuda adekvat vård vid sjukdom med Covid-19. Hans frågor visar hur ”skört” hela systemet är. Vaccinering sker endast i ett fåtal av provinserna, utöver Kinshasa i endast sex provinser. Alla provinser har nu rapporterade fall.

Ca 0,1 % av befolkningen är vaccinerad! Att jämföra med att ca 3,8 % av Afrikas befolkning är vaccinerad. I Europa som helhet, har ca 60 % fått en första dos, men det är stor skillnad mellan länderna. I Sverige har idag, den 10 december, 80,4 % av befolkningen fått 2 doser av vaccinet! Siffror som talar för sig själva! Man befarar att i länder med låg vaccinationstäckning är chansen/risken att mutationer skall uppstå mycket stor.

Och så detta: innan alla är säkra, är ingen säker! Förstår vi det? Eller tror vi att ”alla” är endast vi som bor i västvärlden?

Hoppet är större än misären!

Den 13:e Ebola epidemin är ännu inte avslutad. Totalt har 11 personer rapporterats smittade, varav 9 har dött. De olika specialistteamen fortsätter med sin uppsökande verksamhet, för att hitta nya fall och därmed förhindra spridning. Man har också inlett vaccinering av de personer som varit i kontakt med smittade och sjuka personer. Efter de tidigare 12 epidemierna har man fått in rutiner för åtgärder då en ny uppstår! Svårare är det med rutiner vid nya sjukdomar, som Covid-19! Misstänksamheten hos befolkningen är stor, både mot information om virus och vaccin!

Covid-19 situationen är mycket osäker! Det rapporteras att knappt 58 000 personer diagnostiserats med sjukdomen. Knappt 100 000 personer i hela landet är vaccinerade! Hälsovårdsministern och alla ministrar gör specialinsatser för att uppmuntra alla att låta sig vaccineras. Under den gångna veckan hölls samtal, ”Runda bords konferenser” under presidentens ledning, för att dra upp riktlinjer hur man kan öka viljan att ta emot vaccinet!

Den politiska oron lever vidare! Nya val skall äga rum 2023. Valprocessen skall ledas av en ”oberoende” kommitté med en ordförande, som civilsamhället och de olika kyrkorna skall utse. En ordförande är utsedd, men kyrkornas representanter är inte eniga i frågan! Den som är utsedd bedöms vara god vän med presidenten och de tillhör också samma stam. Många har protesterat och upprepade marscher genom huvudstaden har ägt rum. Men parlamentet har godkänt personen som är utsedd! Det finns nu en rädsla för att valet inte kommer att gå rätt till!

Våldshandlingar i landets östra delar fortsätter. Beväpnade grupper gör sin räder i byar, avrättar folk inför släkt och vänner eller i skymundan! I Kinshasa förvånas man över den brutalitet som tar sig uttryck i byarna långt borta!

Befolkningen lever under allt svårare livsvillkor! Undernäring är utbredd, både bland barn och vuxna, i flera provinser, främst i storstäder där all mat skall köpas. Att kunna betala barnens skolgång är en stor utmaning! Att få tillgång till studier är också en utmaning! Examen för läkarstudenter, som går sitt fjärde år, är nyligen avslutad. I en kurs med 119 studenter, fick 25 godkänt i första försöket! Vi kan bara ana oss till de svårigheter och problem dessa studenter möter varje dag, speciellt under Covid-19 perioden, då undervisningen inte fungerat hela året.

Hoppet är stort! Hur skulle annars människor överleva och vilja stanna kvar i detta kaos?

Ebolaepidemin utvecklas!

Sedan 8 oktober har hälsovårdsansvariga i Beni hälsovårdszon rapporterat om ytterligare fall av Ebola. Igår gavs informationen att det diagnostiserats totalt fem personer med Ebola och av dessa har tre dött. Onsdag den 13 oktober startades vaccinering mot Ebola av alla som varit i kontakt med smittade personer. Ca 1000 doser vaccin har levererats till hälsozonen.

Landet framstår ibland som infektionernas utvalda land! Ebola, malaria, mässling och många andra! För en dryg vecka sen rapporterades om ett stort antal fall av hjärnhinneinflammation i ett område gränsande till staden Kisangani, vid Kongofloden i norra delen av landet. 2000 fall har rapporterats under en vecka, varav 1000 dött! Nu pågår gemensamma insatser för att minska detta utbrott och dess konsekvenser för befolkningen. WHO, Läkare utan gränser, Världsbanken och andra ”stora” finansiärer är engagerade, för att tillsammans minska effekterna av infektionen.

Frågan uppstår; hur skulle man tänka som hälsovårdsansvarig i en hälsozon i detta land!? Angripa de akuta sjukdomsutbrotten enbart? Planera förebyggande insatser – och vilka? De läkare som utnämns som s.k. zonläkare, har ingen speciell utbildning för sitt uppdrag. Och nästa fråga som då uppstår är, vad är vettigt att västvärlden bidrar med?

I måndags gavs en sorts utbildning, riktad till kvinnor, i en protestantisk kyrka i Beni området. De fick lära sig hur man skyddar sig mot Covid-19 och även mot Ebola! Den sortens ”bekämpning” av infektionssjukdomar är av stort värde! I en kultur där många inte har grundläggande skolutbildning och det råder stora tvivel gällande virus och bakteriers existens, är det oerhört viktigt att sprida korrekt information om sjukdomar!

Att vara tillgänglig för en dialog och visa intresse för arbetet, kan ge ett sorts stöd till de unga zonläkarna!

Kongos 13:e Ebolaepidemi!

I onsdags, 6 oktober, sökte en familj med sin 3-årige son sjukvård vid en hälsovårdsenhet i Beni Hälsozon i Norra Kivu provinsen. Sonen dog samma dag. Prov skickades till Goma för undersökning och den 8 oktober kom resultatet: 3-åringen var smittad av Ebolaviruset! Landets hälsovårdsminister har i ett officiellt meddelande informerat om att landet nu är inne i sin 13:e Ebolaepidemi! Tack vare landets erfarenhet av dessa Ebolaepidemier, har ett specialteam redan påbörjat sin insats: att hitta personer i familjens närhet, grannar och släktingar, som eventuellt kan vara smittade. Dessa skall i första hand testas. Eventuellt kommer även denna gång vaccinering mot ebolaviruset att påbörjas, något som kommer att beslutas inom kort.

Det var i maj månad i år, som landets 12:e Ebola epidemi kunde förklaras vara avslutad!

Det är lätt att förundras och spekulera över varför denna provins ständigt tycks vara utsatt för epidemier av detta slag! Utan större tankearbete, är det lätt att konstatera, att denna provins saknar de mest basala hälsovårdsinrättningar. Dessutom är provinsen ständigt utsatt för angrepp av olika beväpnade grupper. Människor flyr från sina hem och lever ett utsatt liv.

Slutsatsen är att de förebyggande insatserna och tillgång till basal hälsovård är av största värde för att förbättra människors hälsa! Det är inte de stora apparaterna och fina husen som är viktigast! Tillgången till kompetent och intresserad personal, barnmorskor, sjukvårdare och läkare, information och utbildning av befolkningen samt viss basal utrustning är det absolut viktigaste!

Det är lätt att önska att en del av de miljontals kronor som läggs ut på specialinsatser, kunde få gå till förebyggande insatser! Det är att likna vid värdet av vaccinationer, för att förhindra epidemier av mässling, polio och andra sjukdomar, som kan orsaka många barns död!

Att önska leder inte till resultat! Vi måste agera! Om vi gör det tillsammans kan vi nå resultat!