Problemet Kongo

”Inbördeskriget i Kongo-Kinshasa är troligen världens grymmaste, mest omfattande och samtidigt mest bortglömda konflikt”. Så står det på Dagens Nyheters ledarsida 2012-08-05. Tidningen har den senaste tiden publicerat flera artiklar om situationen i östra Kongo och landets utsatta läge. ”Äntligen”, tänkte jag när jag läste artiklarna! Äntligen tar media upp Kongos situation! Frågan är ju förstås vad som sedan händer, hur reagerar svenskar på denna information?


Kongo är landet där ”instabilitetens entreprenörer” har stort utrymme och deras kompetens är stor. Detta gör att alla försök till skapandet av fred och ordning i landet misslyckas. Sedan en tid tillbaka finns en ”ny” rebellgrupp i östra Kongo, M23, som hotar att omringa och inta staden Goma, huvudstad i provinsen Nord-Kivu.


Det är inte intressant att rapportera om vilka städer som rebellerna intagit, hur många kongoleser som flytt från sina hem, hur många kvinnor som våldtagits eller hur många som dödats – dessa händelser fortsätter hela tiden, upprepas varje dag, siffrorna stiger ständigt. Det som vore av intresse är att diskutera vilken insats som kan bryta detta, vilket stöd som kan bidra till en förändring och vad Sverige kan bidra med. Vem orkar med en sådan diskussion?


Kongos befolkning är fattig, trots landets stora naturtillgångar. UNDP har placerat Kongo på plats 187, längs ned på skalan, för HDI 2012. Human Development Index relaterar till livslängd, läskunnighet, utbildning och levnadsstandard. Som exempel på andra länders HDI 2012 finns Sverige på plats 10, Estland på plats 34, Thailand på plats 103. Ca 60 % av Kongos befolkning lever på mindre än 1 USD per dag. Men om man ser på fattigdomen i olika provinser, ser siffrorna ut så här; 94 % av befolkningen i Equateur provinsen lever på mindre än 1 USD per dag, 89 % av befolkningen i Bandundu provinsen och 85 % av befolkningen i Syd Kivu lever i samma fattigdom.


Kongolesernas hälsostatus varierar, beroende på var de är bosatta. Siffror för barna- och mödradödlighet är höga, undernäring förekommer inom alla åldrar, malaria, tuberkulos, HIV/Aids slår hårt mot en svag befolkning. Andelen barn som får vaccinationer mot exempelvis polio, mässling, tuberkulos, difteri, stelkramp och kikhosta varierar från ca 50 % till drygt 95 %. Hälsoläget är bättre inom de områden där det erbjuds en god hälsovård. God hälsovård skapas av resurser som välutbildad personal, material och kunskap om lämpliga åtgärder och finansiering av arbetet.


Skulle undervisning i demokrati vara av värde? Skulle demokrati, enligt svensk modell, kunna bryta folkets fattigdom? Det säger sig självt att så inte är fallet.


Jag glad att kunna säga att det finns fungerande hälsovårdsarbete i dagens Kongo! De läkare och sköterskor som medverkar till detta arbete är beundransvärda; för att de stannar kvar i sitt land och arbetar seriöst för att bistå sina medmänniskor. De utgör en motvikt till ”instabilitetens entreprenörer” men det är en ojämn kamp de deltar i.


Dagens Nyheters ledarartikel hade rubriken; ”Helvetet som världen glömt”. Nu är det så att landet inte är enbart ”helvete” och alla inte har glömt landet. För den som upplevt landets motsats till helvete och fått del av vänskap med kompetenta kongoleser, går det inte att glömma Kongo!