Det obegripliga har hänt – och fortsätter!

Den korta videon visar vad som ser ut att vara en festmåltid i en finare matsal. Kanske 5 runda bord, dukade med fint porslin och bestick, brutna servetter och några finklädda servitörer som passar upp. Utsikten är otroligt vacker; en sjö, berg och palmer som vajar i vinden. Vid borden sitter enbart män, alla utom en i militär klädsel, kamouflagekläder, stövlar, kepsar eller baskrar och så namnbrickor på bröstet. Alla är afrikaner utom mannen som är civilklädd. De äter, pratar med varandra och ser ut att trivas.

När jag tittat på den några gånger, utan att förstå vad det handlar om, ställer jag frågan till min kollega i öster, som skickade den; ”Var är de här militärerna och vilka är de”? Svaret gör mig både förvånad och bekymrad. ”Det är SADC och M23 som firar på hotellet i Goma. De har kommit överens om att SADC ska lämna Goma och M23 ska se till eld upphör respekteras och att flygplatsen i Goma återställs, så att den kan användas igen”. När jag svarar att det inte verkar vara så positivt beslut, anar jag hur kollegan nästan exploderar! ”Ja det är presidentens legosoldater som tagits som gisslan av M23 och nu har de förhandlat och blir frisläppta”.

SADC är Södra Afrikas utvecklingsgemenskap/Southern African Development Community och har sänt trupper till östra Kongo för att bistå landets regering. De har funnits där sen december 2023. I truppen ingick soldater från Malawi, Sydafrika och Tanzania. Soldater från alla tre länder har dödats i striderna. En politisk bedömare i Sydafrika anger att det nu är viktigt att soldaterna kan lämna området, innan något land agerar så att uttåget förhindras. Han anger också att området är fortsatt mycket osäkert och soldaterna har inte fått den utrustning eller de instruktioner de behövt, för att lyckas bättre än de gjort.

Min kollega avslutar med följande: ”Detta krig har ingen som helst logik. Ingen vet vem som strider mot vem. Även landets soldater flydde, men nu har de dömts för förräderi. Det enda vi vet är att det är civilbefolkningen som förlorar på kriget och lider mest”.

Firandet ägde rum i fredags. Någon timme efter att jag sett videon och läst förklaringarna ser jag samma information på olika internetnyheter. I de nyheterna framställs det som något bra och att en överenskommelse gjorts, mellan de som hade rätt att underteckna avtal av detta slag. När jag nu får del av annan information, anges att avtalet byggde på ett gemensamt förtroende för varandra! Det verkar inte sannolikt. Andra bedömare anger att M23 gruppen är mycket kompetent i att förhandla sig till framgång och att de också manipulerar motståndarna.

I tanken återvänder jag till festmåltiden. I samma stad, på något avstånd från hotellet, dör barn av hunger, människor torteras och dödas, befolkningen flyr, soldaterna rensar kvarter från, för dem, oönskade individer. Det verkar som att området ska rensas, så andra kan bosätta sig där.

Min kollega är upprörd. På hennes sjukhus fortsätter de att ta emot patienter med olika slag av skador. All personal är orolig för framtiden, hur ska det bli?

Vem kan förstå detta?

Förmån och förpliktelse – i kontrasternas land

Det är en stor utmaning att försöka förstå en annan kultur. Trots daglig kontakt med vänner i den andra kulturen, trots att jag bott i den andra kulturen i ca 17 år, uppstår ofta frågor. Det land jag bott i, DRK, har upplevt kaos, krig och oerhört mycket våld vart trettionde år, räknar från självständigheten 1960. Nu hotas landet av splittring. Rebellgrupper finns spridda över hela landets yta och livnär sig på de så kallade blodsmetallerna. Landets politiska ledning tycks stå handfallna, tycks inte veta hur de ska hantera den aktuella situationen. Oppositionen är splittrad, vilket den även varit tidigare. Landets akademiker, med höga befattningar inom olika områden väljer att inte ”blanda sig i” politiken. Detta är lätt att förstå då man ser hur tidigare akademiker, som gått in i olika ansvarsbefattningar, hanterats och fått avsluta sin karriär. Befolkningen i inlandet tycks ha synen att det är landets ledare som skall sköta allt och att de också vet hur de ska sköta allt!

Den rebellgrupp som nu tar mest utrymme, M23, anses samarbeta med Rwanda. Och kanske även med landets tidigare president? Landets armé finns närvarande i området som intas av M23, men lyckas uppenbarligen inte slå tillbaka. Antalet interna flyktingar ökar. Med de vandrande folkmassorna, följer också olika infektionssjukdomar, som tar vara på dessa tillfällen att inta nya individer! Tillgång på vatten och mat, liksom på sjukvårdsmaterial är inte tillräckliga i de berörda områdena. I slutet av februari fanns det knappt två miljoner interna flyktingar i landet och drygt 1,5 miljon av befolkningen lever med stor risk för undernäring.

Priser på mat och alla nödvändiga artiklar stiger i hela landet. Människorna lider på många olika sätt. Och mitt i detta finns grupper av välbetalda individer, som kan erbjuda sina familjer och anhöriga ett liv i lyx, speciellt i huvudstaden! Men, naturligtvis berörs de också av svårigheterna och får betala mer än tidigare.

Så länge som våldet och kriget är på stort avstånd, berörs man inte riktigt av detta våld! Det är kanske en mänsklig försvarsmekanism?

Ledare för katolska och protestantiska kyrkor i landet arbetar för en dialog mellan regering och rebeller. Ledare för Afrikanska Unionen arbetar med samma målsättning, genom dess ordförande, Angolas president. Ett möte var planerat i Angola, alla lovade delta. Men i sista stund lämnade M23 återbud. En vapenvila skulle respekteras, alla antog den, på pappret, men i verkligheten fortsatte striderna. Nu arbetar landets president för att få ett avtal med USA. Kongo ska ge USA tillgång till mineraler och förväntar sig att USA skall bidra med skydd mot inkräktarna i öster. Kan det vara möjligt att ett annat land får fördel av ett avtal med det stora landet i väst?

Vilket mål M23 har är oklart. Det sas i ett tidigt stadium att målet var huvudstaden. För en tid sen lovade företrädare för M23 att lämna ett område i Nord Kivu. Bedömare ansåg att det skulle ge dem möjligheten att fortsätta mot Kisangani. Det för mina tankar till slutet på 90-talet då en rebelledare tog sig från östra Kongo, till huvudstaden, via Kisangani. Kanske kommer detta att upprepas?

Så mitt under att jag skriver detta får jag en hälsning från det inre av landet. Ett sjukvårdsteam är på resa för att besöka ett sjukhus och några hälsocenter i ett isolerat område. Hälsningen i ord kompletteras av ett foto, en vy över floden Lukenie. En båt intill stranden, på andra sidan floden finns träd av olika slag, ingen bebyggelse, inga människor ses. Nästan en idyll! Kongo är verkligen kontrasternas land.

Att få uppleva det vackra är en förmån. Att få del av det motsatta förpliktar.

Ett komplicerat mönster

Det är sparsamt med information om rebellers och regeringssoldaters aktiviteter den senaste tiden. Det anges endast att rebellerna även fortsätter söderut från Bukavu. Desto mera står om de anklagelser som politiker riktar mot varandra. Den sittande presidenten och hans partivänner anklagar den föregående presidenten för åtgärder som splittrar landet. Det är dels anklagelsen om att Kabila ingått ett avtal med Rwanda och därför stöder M23aktiviteterna. Men det sägs också att Kabila har infiltrerat i västra Kongo och ger stöd till den rebellgrupp som funnits i Kwamouth området några år. Samma grupp har också gått in i Kinshasa och Kongo Central. Då de rebellerna har tagits till fånga av regeringssoldater, skall de alla ha nämnt Kabila som ansvarig. Syftet skall vara att försätta hela landet i obalans.

En nyutkommen studie, ”Les conflits dans l’est de la République démocratique du Congo (Konflikterna i östra Demokratiska Republiken Kongo)”, skriven av en tidigare fransk ambassadör i Kinshasa, Pierre Jacquemot, ger intressant information. Hans tycks ha kunskap om landets situation och det som pågår inom mineralhanteringen. Han säger att det i landet finns ca 120 beväpnade grupper, som alla lever (inkluderat vapeninköp) på mineralerna från östra Kongo. De här grupperna finns inte bara i östra delen av landet, men spridda i hela landet. Han anger att mineralerna förs ut ur landet via Uganda och Rwanda och förs sedan till Asien, Förenade Arabemiraten, Europa och Nordamerika. På vägen ”tvättas de”, så det är svårt att veta vilken sorts mineral som stora företag köper!

Mot den bakgrunden kan man undra vilken effekt en dialog med M23 och Rwanda skulle ha!

Det vi kan ana och förstå, är att landets befolkning är i en ytterst svår situation. Priser på mat och andra förnödenheter stiger och det sprids ett kaos över hela landet, ett kaos som berör alla. En god vän i Bukavu berättar att varje morgon ligger många döda kroppar på gatorna, det är både tjuvar och vanliga medborgare som dödats. Hon och kollegorna arbetar vidare på sjukhuset, men upplever stress då de ofta hör skottlossning i närheten.

Vad väntar nu?

Spelare i ett välfungerande system

Informationen om situationen i Kongo varierar, beroende på vilken källa man har tillgång till. Landets nuvarande president anger återigen att någon dialog med M23 kommer inte i fråga. ”M23 är marionetter och såna skall man inte prata med”! Han lovar i stället att förbättra landets egen armé. Därigenom ska han se till att de ockuperade områden i östra Kongo, som M23 hittills lagt under sig, åter kommer under kongolesiskt beskydd!

Representanter för katolska och protestantiska kyrkornas ledning i landet arbetar aktivt för att skapa en dialog med M23. De har haft samtal med oppositionsledarna och de har också mött M23 ledare. De fortsätter sina ansträngningar för att få flera inställda på att samtal är den enda vägen till en lösning av konflikten, att vapen inte löser denna allvarliga situation.

Den förre presidenten har uttalat sig om situationen och anger att den osäkerhet som råder i landets östra del, helt beror på den sittande presidenten! ”Han är oförmögen att vara landets ledare”! Han anger vidare att den aktuella presidenten ”monterat ned demokratin” och att han även varnat för en ändring av konstitutionen. För någon vecka sen angav den aktuella presidenten att det är hans företrädare som ensam är ansvarig för situationen i östra Kongo, eftersom han ingått en pakt med Rwandas president!

Den sittande presidenten uttalade sig i går i ett möte med medlemmar från sitt parti, att en nationell samlingsregering skall bildas inom kort. I samma möte tackade han FN:s Säkerhetsråd, som i fredags, 21 februari, uppmanade Rwandas trupper att omedelbart lämna kongolesisk mark. Han uttryckte uppskattning av diplomatiska åtgärder, men varnade för att de inte är tillräckliga. ”Vi får inte vila oss nu och tro att det ska lösa sig. Rwanda har stöd av andra och de ger inte upp. De som vill plundra vårt land slutar inte. Vi måste vara uppmärksamma. Det är ett komplett system som måste raseras”.

Under tiden som dessa högt uppsatta ledare och diplomater planerar och pratar, lider människorna i östra Kongo. Rapporter om dödade, våldtagna, skadade, plundrade, förstörda hus och bristande respekt för medmänniskor är oändliga! Det är förunderligt hur människan beter sig! Tillgång på mediciner och material på de sjukhus som finns i området minskar varje dag och inom kort finns inget kvar.

Det är förmodligen korrekt att det är ett helt system som måste brytas för att få slut på detta inferno. Det som borde tilläggas är, att systemet har många spelare, ja kanske ett oändligt antal! Men någonstans i slutet av kedjan av spelare finns en styrande makt. En makt som håller sig dold för omvärldens blickar.

Landets befolkning är i olika hög grad medveten om detta spel.
Det oroande är att spelreglerna smittar av sig, vidare till hela landets befolkning.
Vad vi har att vänta vet vi inte idag. Men förmodligen att spelet fortsätter ytterligare en tid och med en spridning till andra delar av landet.
Ibland är det mera barmhärtigt att inte veta för mycket!

Barn i våldets mitt – hur länge ska detta pågå?

I östra Kongo, pågår ett obegripligt våld, som riktar sig mot alla som bor i området. Först intog rebellgruppen M23 Goma i januari, för att därefter fortsätta söderut och staden Bukavu. De tågade in i Bukavu i fredags och omedelbart skapades kaos och rädsla bland människorna. Regeringsarmén skulle mota bort rebellerna, men det hela slutade med att regeringssoldaterna retirerade, för att undvika blod och våld. Frågan är varför de retirerade? Till stor del förmodligen beroende på att armén inte är tillräckligt bra tränad för sitt uppdrag.

Då jag har kontakt med en kollega, som bor i centrala Bukavu och har sin arbetsplats på Panzisjukhuset, får jag läsa om den rädsla och skräck som drabbade alla. Hon skrev i lördags att hon ligger inne i sitt hus, inte vågar gå ut, att hon hör hur soldater går genom området, slår sönder dörrar och skjuter. Hon berättar att en god vän förlorade sin bror, som träffades av en förlupen kula. Lördag och söndag håller hon sig inne i sitt hus. Hon har kontakt med kollegor som arbetar på sjukhuset, eftersom de bor på sjukhusområdet. De ger vård till de som söker vård och erbjuder alla specialistkompetenser som sjukhuset har. Bland de som söker vård finns skottskadade, våldtagna kvinnor och människor i alla åldrar. I dag, tisdag, skriver hon att hon arbetar på sjukhuset, för att avlasta och uppmuntra de som tjänstgjort.

Hon berättar också om vad som hänt med barn i stan. Barn mellan 6 och 15 år, har fått tag på uniformer från militärer och även vapen! De ger sig ut på stan för att försvara sin stad! Så får jag korta video, foton och mera information. Barnsoldaterna, som snubblar fram i sina uniformer med laddade vapen, går genom stan. Så kommer en grupp beväpnade rebeller, som leds vidare av en folkgrupp och filmen visar att de skjuter och skott hörs. Därefter får jag foton på avlidna barn i militäruniformer!

Min kollega lyfter en annan aspekt av detta: ansvaret hos landets ledare, att se till att barn som växer upp i krigsområden, får hjälp att bearbeta det de sett och upplevt. ”De här barnen växer upp och kan i framtiden bli nya soldater, ministrar eller varför inte landets president”!

Då jag berättar om detta för vänner som bor i västra Kongo, blir de tysta! ”Detta är något annat än vad radion meddelar oss”!

Och när jag skriver detta, kan jag läsa en nyhet hos flera nyhetsförmedlare: ”FN anklagar M23 för att ha dödat barn i Bukavu. Enligt de rapporter som kommit till FN:s kännedom, är tre barn dödade i Bukavu och detta ska ha hänt i söndags”!

Alla ord, uttalade i olika organisationers sammanträden, formulerade i signerade dokument och rapporterade till all nyhetsmedia, har inget som helst värde! Ingen bryr sig. Ingen följer givna löften. Ingen tycks fråga hur det går för den drabbade befolkningen!

Nu uppmanas EU av Human Rights Watch att bryta all förbindelse med Rwanda, att säga upp avtal med Rwanda och beklagar att EU inte på något sätt vidtagit åtgärder för sanktioner gentemot Rwanda! Dessa uppmaningar har EU fått del av tidigare, från andra organisationer.

Hur många organisationer skall uppmana olika länder och affärsmän att bryta med Rwanda innan något händer?

Hur långt kommer M23 att tåga i landet de inte har rätt till? När skall omvärlden vakna?

Alarmerande nyhet

Det korta meddelandet via WhatsApp kom nyss: ”Den stora staden Bukavu har fallit i händerna på M23.”

Det visar sig att M23 hade avancerat till flygplatsen Kavumu och tagit över den, samt att stora grupper av M23 soldater tågar in i Bukavu. Kavumu ligger ca 30 km från Bukavu. Regeringsarmén har retirerat för att undvika strider.
Detta enligt kollega i Kinshasa, som har kontakt med sina kollegor i Bukavu.

Det ingen ville tro skulle hända, har nu hänt.

Maktbegär? Förtroende? Vad styr?

Redan i måndags återupptog M23 striderna. Både norr om Goma och söderut, i riktning mot Bukavu. Strider har rapporterats ca 6 mil norr om Goma och ca 6 mil norr om Bukavu. Regeringens armé har lyckats stå emot och få rebellerna att retirera på bägge platserna, men det rapporteras att många har dött, både civila och soldater. Strider rapporteras ha pågått alla tre dagar, kanske något mera frekventa idag, onsdag. Regeringsarmén anger att de inte kan tillåta att rebellerna intar landets område.

Idag anlände en grupp kyrkoledare, bestående av representanter för den katolska kyrkan och för ECC, den protestantiska paraplyorganisationen, till Goma. De togs emot av ledaren för AFC (=Alliance Fleuve Congo), i vilken M23 ingår. De har ett tydligt budskap; omedelbart stopp på våldet, omedelbart stopp för M23 att gå vidare till Bukavu och skydd för civilbefolkningen. Besökarna är angelägna om att lyssna till ledaren för AFC så att han inte blir ett hinder för fredsinitiativ. De vill också försöka förstå de krav som driver AFC. Kort sagt, de vill bidra till en dialog.

Det parti som landets president företräder, ville inte ta emot denna grupp av kyrkoledare. Däremot hade andra kyrkoledare i landet, fått audiens hos presidenten! Det var en ”väckelsekyrka”, Frälsningsarmén, kimbangistkyrkan, ortodoxa företrädare m.fl. De presenterade ett program som presidenten uppskattade och sa sig vilja ge stöd till, under förutsättning att landets alla kyrkor deltog i det programmet. Men de katolska och protestantiska kyrkorna är inte delaktiga i det upplägget! Eventuellt skulle detta kunna förklaras med att det just nu är brist på förtroende mellan den katolska kyrkan och landets ledning, p.g.a. att kyrkan varit tydlig med sin kritik. De två kyrkornas ledare togs alltså inte emot av presidenten! Men de hade innan sin resa till Goma, mött flera av ledarna för landets oppositionspartier.

Läkaren Denis Mukwege, på besök i Europa, talade i går till EU:s parlamentariker i Strasbourg: ”Att underteckna ett avtal om strategiska mineraler, med ett land som använder våld för att komma åt dessa mineraler, är en moralisk och etisk fråga för EU.” Man kan undra hur EU parlamentariker tar emot ett sånt budskap?

Vad vill egentligen M23, vilken är deras målsättning? Det är en stor fråga. Ingen kan ge ett säkert svar. Varför strider de, varför dödar de? De utgörs av tutsisoldater som 2012 bröt sig ut ur Kongos regeringsarmé. Då pågick det strider fram till 2013. 2021 tog M23 upp sin kamp igen och sedan hösten 2022 har strider pågått mellan Kongos armé och M23. Företrädare för gruppen har nu uttalat att de skall tåga till Kinshasa! Hur mycket sanning som ligger i detta uttalande är svårt att veta! Framtiden får visa.

En stor fråga som bedömare och politiska förståsigpåare har olika synpunkter om, är frågan varför M23 och Rwandas armé samarbetar och varför de gått in i grannlandet Kongo. Någon anser att detta med mineraler inte alls är skälet. En annan anser att det är behovet av extra mark för Rwandas befolkning som är skälet. Andra anger inte ett skäl, men listar en mängd tänkbara skäl. Kongoleser anser det vara helt förkastligt med denna invasion och har inte speciellt varma tankar om grannlandet!

För detta land tycks det som att bestående fred inte går att skapa.
Vad det beror på, är kanske den viktigaste frågan!