Ett häftigt regn en natt i Kinshasa. De fattiga kvarteren översvämmas och befolkningen får vada fram i vatten upp över knäna. En tvåårig flicka dör, trots upplivningsförsök.
Rebellgruppen som härjat i Kwamouthområdet i Mai Ndombeprovinsen fortsätter trots att de skrivit under avtal om att sluta. De tar sig åter en gång in i en annan provins och följer samma mönster för sina aktiviteter.
Det globala hälsonödläget med Mpoxepidemin går vidare, människor smittas, barn och även vuxna dör.
I landets östra delar fortsätter grymheterna som vi läst om i så många år.
En mycket duktig kvinnlig läkare, kan inte ta emot ett stipendium för specialistutbildning, då hon har huvudansvaret för hennes och makens gemensamma barn. Mannen har ingen utbildning, inget arbete, ansvaret ligger på henne.
Landets politiker är oense om hur de ska förhålla sig till ett av grannländerna, fortsatt krigstillstånd eller försöka förhandla.
Detta rapporteras från landet Kongo. Men det finns inte i media som når oss alla. Vi får del av detta genom att läsa nyhetssidor från landet, genom att samtala med vänner och få meddelanden via internet. Inte ens ett globalt hälsonödläge finns i media! Människan är fenomenal på att dölja verkligheten och ta ytligt på det som händer!
Den nyutbildade tjänstemannen på en viktig post i inlandet, kallar mig ”mormor” och skriver på WhatsApp. ”Jobbet går bra, men det är en svår miljö att leva i. Hjälp mig!”
I samarbete med kollegor kan vi bidra till ett bättre liv för människor i denna del av världen. Vi kan uppskatta ett gott samarbete, som bekräftar att vi gör något för att hjälpa de fattiga och lidande i området.
Min slutsats är att det viktiga vi kan bidra med är att visa intresse, följa det som händer, inte utesluta någon eller något från våra tankar och så bidra med det vi kan. Storleken på en hjälp, ett bidrag är inte avgörande, det som är avgörande är att det ges på ett värdigt sätt, följs upp och ges i en vilja att bidra till något bättre för mottagaren.
tisdag 22 oktober 2024
tisdag 20 augusti 2024
Eftertraktat högriskland
Någon gång på 90-talet hade jag besök av en grupp franska forskare, som bodde hos mig i Inongo. Många intressanta samtal ägde rum på kvällarna. De hade svårt att förstå varför jag arbetade där och undrade vad det var som drev mig att stanna, på denna isolerade plats! En av dem sa, ”Det bästa med detta land, är alla de bakterier och virus som finns här”! Han såg inga andra fördelar, med att bo där. Orden har följt mig. Jag hade då och har fortfarande en annan syn på vad som är bäst med landet! Men nu borde han och hela gruppen vara tillfredsställda!
Efter bl.a. Ebola och mässling, finns nu också MPox på listan över ett ”intressant” virus! Viruset som kommit från apor och gnagare till människan och nu härjar fritt i landets alla provinser! Det var omkring 1970 som det upptäcktes i landet och senaste år, från 2022, finns det ett ökande antal sjukdomsfall. Kongo är nu epicentrum för en epidemi, som berör flera afrikanska länder. Det intressanta är att det finns olika stammar av viruset och de är olika ”bra” på att framkalla sjukdom. Hela landet är berört av viruset, men i olika hög grad. Det är främst de områden som ligger i det tropiska regnskogsbältet, tvärs över landet, som är mest berörda. Fram till 10 augusti rapporteras i Kongo om nästan 17 000 misstänkta fall under året, varav nästan 3000 bekräftats ha sjukdomen och nästan 600 har dött. Inongo är huvudort i en av de 11 provinser, som är kraftigt drabbade.
Den 14 augusti förklarade WHO:s generalsekreterare att det ökade antalet fall av MPox skapat ett globalt hälsonödläge. Den 15 augusti rapporterades om ett fall i Sverige. Andra afrikanska länder som drabbats är Burundi, Kenya, Uganda, Rwanda, Kamerun, RCA, Gabon, Elfenbenskusten, Liberia, Nigeria, Republiken Kongo och Sydafrika.
WHO arbetar nu för att få fram vaccin till de beröra afrikanska länderna och utrusta sjukvårdsenheterna med material för behandling och testning, samt mediciner. Hälsovårdsministeriet har regelbundna möten med alla organisationer som på något finansierar hälsovårdsinsatser i landet och en gemensam planering görs.
MPox är inte en ny Covidepidemi förklarar någon i dagens nyhetsförmedling. Det stämmer. Det är inte ett virus som sprids via luften. Det sprids främst via kontakter av olika slag. Det som är oroande och gör framtiden osäker, är att det uppstått nya stammar som är olika smittsamma. En stam orsakar sjukdom främst hos små barn, medan en annan stam orsakar sjukdom främst hos vuxna. Och frågan inställer sig; vilka andra stammar har vi att vänta och vad kan de bidra till! Alla virus har en förmåga att överraska och komma i nya former och med nya egenskaper!
Befolkningen i de utsatta områdena fortsätter sitt liv som inget hänt. De skall skaffa mat till sina familjer och erbjuda barn skolgång, vid behov skall de betala sjukvård för någon i familjen. Att de bor i ett högriskland har de inte så stor insikt om. Men de märker då en ny sjukdomsbild kommer till byn. Det skapar oro. De söker sig till en vårdenhet som kan förklara vad som hänt.
Måtte alla forskare vara snabba och kompetenta, så att virusets spridning snart kan stoppas. Till dess får vi andra bidra till att befolkningens liv är uthärdligt i detta högriskland!
Efter bl.a. Ebola och mässling, finns nu också MPox på listan över ett ”intressant” virus! Viruset som kommit från apor och gnagare till människan och nu härjar fritt i landets alla provinser! Det var omkring 1970 som det upptäcktes i landet och senaste år, från 2022, finns det ett ökande antal sjukdomsfall. Kongo är nu epicentrum för en epidemi, som berör flera afrikanska länder. Det intressanta är att det finns olika stammar av viruset och de är olika ”bra” på att framkalla sjukdom. Hela landet är berört av viruset, men i olika hög grad. Det är främst de områden som ligger i det tropiska regnskogsbältet, tvärs över landet, som är mest berörda. Fram till 10 augusti rapporteras i Kongo om nästan 17 000 misstänkta fall under året, varav nästan 3000 bekräftats ha sjukdomen och nästan 600 har dött. Inongo är huvudort i en av de 11 provinser, som är kraftigt drabbade.
Den 14 augusti förklarade WHO:s generalsekreterare att det ökade antalet fall av MPox skapat ett globalt hälsonödläge. Den 15 augusti rapporterades om ett fall i Sverige. Andra afrikanska länder som drabbats är Burundi, Kenya, Uganda, Rwanda, Kamerun, RCA, Gabon, Elfenbenskusten, Liberia, Nigeria, Republiken Kongo och Sydafrika.
WHO arbetar nu för att få fram vaccin till de beröra afrikanska länderna och utrusta sjukvårdsenheterna med material för behandling och testning, samt mediciner. Hälsovårdsministeriet har regelbundna möten med alla organisationer som på något finansierar hälsovårdsinsatser i landet och en gemensam planering görs.
MPox är inte en ny Covidepidemi förklarar någon i dagens nyhetsförmedling. Det stämmer. Det är inte ett virus som sprids via luften. Det sprids främst via kontakter av olika slag. Det som är oroande och gör framtiden osäker, är att det uppstått nya stammar som är olika smittsamma. En stam orsakar sjukdom främst hos små barn, medan en annan stam orsakar sjukdom främst hos vuxna. Och frågan inställer sig; vilka andra stammar har vi att vänta och vad kan de bidra till! Alla virus har en förmåga att överraska och komma i nya former och med nya egenskaper!
Befolkningen i de utsatta områdena fortsätter sitt liv som inget hänt. De skall skaffa mat till sina familjer och erbjuda barn skolgång, vid behov skall de betala sjukvård för någon i familjen. Att de bor i ett högriskland har de inte så stor insikt om. Men de märker då en ny sjukdomsbild kommer till byn. Det skapar oro. De söker sig till en vårdenhet som kan förklara vad som hänt.
Måtte alla forskare vara snabba och kompetenta, så att virusets spridning snart kan stoppas. Till dess får vi andra bidra till att befolkningens liv är uthärdligt i detta högriskland!
fredag 19 juli 2024
Att möta ett högriskland
Kongo beskrivs ofta, även av kongoleser, som ett högriskland. Hög risk för korruption, affärsverksamhet och politisk risk. Det är en orsak till att allt flera svenska banker stoppar alla överföringar av medel till ett konto i Kongo, eller ”bara” gör det ytterst krångligt. De stora internationella organisationerna, som finansierar projekt i landet, har infört kontrollkedjor i många steg, innan en utbetalning görs till ett projekt.
Då man besöker landet, möts man naturligtvis av denna risk. De olika funktionärerna vid flygplatser och andra transportenheter, i banken, i affären, i taxin och nästan överallt tas man emot av människor som utgör en sorts risk. Men – det man också möts av, är den stora omsorgen, glädjen och generositeten hos den vanliga människan.
Så gör vi människor, godtrogna, vänliga och som vill visa omsorg om människor i nöd, en sorts kullerbytta i tanken. Vi tror ibland att denna risk, inte berör dessa fina personer, dessa vänner eller dessa medarbetare som är så pålitliga. Och därmed glömmer vi bort att skapa och följa en kontrollkedja, vi bara går vidare, som att vi vore i ett annat land!
Det vi tappar i våra tankar, är att den attityd som en ledare har, påverkar hela befolkningen, ner till bynivå. Vi möts av risken även i byn. Det finns ett behov av kontrollkedja även i byn.
När jag de senaste dagarna läser om den s.k. rebellgrupp som härjar i Kwamouthområdet i västra delen av landet, berörs jag naturligtvis. Gruppen har trots löften att avstå, återigen härjat, mördat och förstört för befolkningen. Militär ingrep och ett 50-tal personer dog i sammandrabbningen. Dessa händelser påverkar barn och vuxna i området. De som är barn ser och lär sig ett beteende. De kommer förmodligen själva att ingå i en rebellgrupp av något slag i framtiden. Det är ytterst tragiskt och beklagansvärt.
Den bild av ”inlärning”, som rebeller medför är lätt att förstå. Så mycket svårare är det att inse och förstå att riskerna på de affärsmässiga, ekonomiska och politiska planen, också medför en sorts inlärning för någon. Är detta att vara pessimistisk? Knappast. Kongoleserna själva ger ju uttryck för detta. Och att de anser att vi ”mundele (=vita)” är alldeles för godtrogna och naiva. Men det finns en utmaning till balansgång, vi behöver inte blunda för denna verklighet och generöst dela med oss. Vi kan se riskerna, följa kontrollkedjor och vara vänliga och uppskatta de människor vi möter i Kongo.
Det går alldeles utmärkt att ha krav på att alla steg i kontrollkedjan skall följas, annars uteblir ett samarbete. Det är inte att kräva det omöjliga. Tvärtemot skapar det en trygghet hos mottagaren, som inte längre behöver uppvisa en bild av fullkomlighet, man får visa sig som den man är, med brister och risker.
Varför skall detta vara så svårt att acceptera och tillämpa?
Vi får del av glädje, omsorg, generositet av mått som vi inte ser i vår del av världen! Kanske att det därför är det så svårt att kräva dessa kontroller?
Då man besöker landet, möts man naturligtvis av denna risk. De olika funktionärerna vid flygplatser och andra transportenheter, i banken, i affären, i taxin och nästan överallt tas man emot av människor som utgör en sorts risk. Men – det man också möts av, är den stora omsorgen, glädjen och generositeten hos den vanliga människan.
Så gör vi människor, godtrogna, vänliga och som vill visa omsorg om människor i nöd, en sorts kullerbytta i tanken. Vi tror ibland att denna risk, inte berör dessa fina personer, dessa vänner eller dessa medarbetare som är så pålitliga. Och därmed glömmer vi bort att skapa och följa en kontrollkedja, vi bara går vidare, som att vi vore i ett annat land!
Det vi tappar i våra tankar, är att den attityd som en ledare har, påverkar hela befolkningen, ner till bynivå. Vi möts av risken även i byn. Det finns ett behov av kontrollkedja även i byn.
När jag de senaste dagarna läser om den s.k. rebellgrupp som härjar i Kwamouthområdet i västra delen av landet, berörs jag naturligtvis. Gruppen har trots löften att avstå, återigen härjat, mördat och förstört för befolkningen. Militär ingrep och ett 50-tal personer dog i sammandrabbningen. Dessa händelser påverkar barn och vuxna i området. De som är barn ser och lär sig ett beteende. De kommer förmodligen själva att ingå i en rebellgrupp av något slag i framtiden. Det är ytterst tragiskt och beklagansvärt.
Den bild av ”inlärning”, som rebeller medför är lätt att förstå. Så mycket svårare är det att inse och förstå att riskerna på de affärsmässiga, ekonomiska och politiska planen, också medför en sorts inlärning för någon. Är detta att vara pessimistisk? Knappast. Kongoleserna själva ger ju uttryck för detta. Och att de anser att vi ”mundele (=vita)” är alldeles för godtrogna och naiva. Men det finns en utmaning till balansgång, vi behöver inte blunda för denna verklighet och generöst dela med oss. Vi kan se riskerna, följa kontrollkedjor och vara vänliga och uppskatta de människor vi möter i Kongo.
Det går alldeles utmärkt att ha krav på att alla steg i kontrollkedjan skall följas, annars uteblir ett samarbete. Det är inte att kräva det omöjliga. Tvärtemot skapar det en trygghet hos mottagaren, som inte längre behöver uppvisa en bild av fullkomlighet, man får visa sig som den man är, med brister och risker.
Varför skall detta vara så svårt att acceptera och tillämpa?
Vi får del av glädje, omsorg, generositet av mått som vi inte ser i vår del av världen! Kanske att det därför är det så svårt att kräva dessa kontroller?
onsdag 29 maj 2024
Nya ministrar och fredsmäklare
Den nya regeringen är utsedd.
Onsdag den 29 maj, presenterade landets president den nya regeringen. Då hade han godkänt listan med förslag till ministrar. För någon vecka sen, avvisade han det förslag som då fanns, med motiveringen att det var för mycket släktingar bland de utsedda och andra befattningshavare. Det har uppenbarligen varit en svårhanterlig process, det är nästa två månader sedan premiärministern utsågs. Det ryktas redan, att de nya ministrarna inte kommer att kunna tillgodose folkets behov och önskningar inför framtiden. I den nya regeringen är antalet ministrar 55, mot tidigare 57, en liten minskning för att ”spara pengar”. Det finns 18 kvinnor i den nya regeringen, som motsvarar nästan 33 %. (Motsvarande siffra i Sverige är nästan 44 %).
Konflikten i mellan de två folkslagen Téké och Yaka har inte upphört. Det var den 6 april som representanter för de två folkens hövdingar signerade ett fredsdokument, under överinseende av landets president. Men samma dag gjorde milisgruppen Mobondo nya ” besök” i byar med dödliga följder och det har varit flera sådana besök även senare. Nu är en kommission tillsatt, som skall arbeta för fred och förlåtelse. Det arbetet påbörjas idag! Konflikten är svår att förstå men frågan är om detta tillvägagångssätt kommer att lösa den! Området som berörs är gränstrakten mellan Mai Ndombe och Kwango, i närheten av Kwamouth.
Nu återstår att se vad som kan förbättras och vad som inte kommer att åtgärdas!
Onsdag den 29 maj, presenterade landets president den nya regeringen. Då hade han godkänt listan med förslag till ministrar. För någon vecka sen, avvisade han det förslag som då fanns, med motiveringen att det var för mycket släktingar bland de utsedda och andra befattningshavare. Det har uppenbarligen varit en svårhanterlig process, det är nästa två månader sedan premiärministern utsågs. Det ryktas redan, att de nya ministrarna inte kommer att kunna tillgodose folkets behov och önskningar inför framtiden. I den nya regeringen är antalet ministrar 55, mot tidigare 57, en liten minskning för att ”spara pengar”. Det finns 18 kvinnor i den nya regeringen, som motsvarar nästan 33 %. (Motsvarande siffra i Sverige är nästan 44 %).
Konflikten i mellan de två folkslagen Téké och Yaka har inte upphört. Det var den 6 april som representanter för de två folkens hövdingar signerade ett fredsdokument, under överinseende av landets president. Men samma dag gjorde milisgruppen Mobondo nya ” besök” i byar med dödliga följder och det har varit flera sådana besök även senare. Nu är en kommission tillsatt, som skall arbeta för fred och förlåtelse. Det arbetet påbörjas idag! Konflikten är svår att förstå men frågan är om detta tillvägagångssätt kommer att lösa den! Området som berörs är gränstrakten mellan Mai Ndombe och Kwango, i närheten av Kwamouth.
Nu återstår att se vad som kan förbättras och vad som inte kommer att åtgärdas!
måndag 22 april 2024
Att odla hopp
Milisgruppen var förmodligen inte tillfrågad om de ville bidra med en representant vid bordet då fredsdokumentet signerades. Händelserna pekar på detta och bekräftar misstanken.
Kort efter att de två hövdingarna, cheferna för Téké och Yaka folken, högtidligt signerat fredsdokumentet inför landets president, gjorde Mobondo milisen sin entré på arenan.
Dock inte inför presidenten, men i en liten by, Engawu, i Kwamouthområdet.
Det rapporteras att minst fem personer dödades.
Informationen är bekräftad av byns chef och en provinsrepresentant i Nationalförsamlingen.
Samtidigt som detta pågår, har den nya premiärministern arbetat med att ta fram en ny regering och utse nya ministrar. I fredags, 19 april, avslutade hon en etapp i det arbetet. Hon har därefter fortsatt med uppdraget. De senaste dagarna har hon haft dialog med civilsamhällets representanter. Det hon har aviserat, utan att i klartext ange hur, är att hon ser det vara nödvändigt med en minskning av de statliga institutionernas budget. Hon anger att stor andel av denna budget går till administration och en mycket lite andel till arbetet som sådant. Hon tar exempel från hälsovårds- och undervisningssektorerna. I korthet kan man säga att tjänstemän och valda, gör sig rika medan befolkningen lider och att hon vill förändra detta.
Det finns en sångtext som säger att i en orolig och mörk tid som vår, behöver vi alla odla hopp. I Kongo är det mörkt för den vanliga människan och hon riskerar också att förblindas av andras rikedomar. Att odla hopp blir en utmaning!
Samtidigt som detta pågår, har den nya premiärministern arbetat med att ta fram en ny regering och utse nya ministrar. I fredags, 19 april, avslutade hon en etapp i det arbetet. Hon har därefter fortsatt med uppdraget. De senaste dagarna har hon haft dialog med civilsamhällets representanter. Det hon har aviserat, utan att i klartext ange hur, är att hon ser det vara nödvändigt med en minskning av de statliga institutionernas budget. Hon anger att stor andel av denna budget går till administration och en mycket lite andel till arbetet som sådant. Hon tar exempel från hälsovårds- och undervisningssektorerna. I korthet kan man säga att tjänstemän och valda, gör sig rika medan befolkningen lider och att hon vill förändra detta.
Det finns en sångtext som säger att i en orolig och mörk tid som vår, behöver vi alla odla hopp. I Kongo är det mörkt för den vanliga människan och hon riskerar också att förblindas av andras rikedomar. Att odla hopp blir en utmaning!
måndag 8 april 2024
Hövdinginsignier och makt
Lördag den 6 april signerade de två cheferna, eller hövdingarna, för Téké och Yaka folken, det dokument man kommit överens om tidigare. Sittande vid ett bord framför landets president skrev de sina namn. De var båda klädda i rödaktiga kläder, den ena i en röd filthatt och en kostym i violett. Den andra i en röd-vitrutig mössa, med en röd jacka. Man kan ana deras andra hövdinginsignier, en piska, förmodligen av en elefantsvans med handtaget lindat i något rött, ett rött skynke över axlarna. Hövdingutrustning som finns i små byar i det inre av regnskogen och även i de större byar, som dessa två män representerar. Genom att de signerat detta dokument, tar de ansvar för att upprätthålla fred och stabilitet i Mai Ndombe – Kwango området i västra Kongo. Inrikesministern, som också är Vice premiärminister, och som gjort detta möjligt, kommer att besöka området och utdela medaljer till de chefer som lovat ansvara för att dokumentet skall respekteras och följas.
Vice premiärministern fick den 1 april en ny premiärminister att samarbeta med. Denna gång utsågs en kvinna till posten. Journalisterna undrar om hon skall leda en grupp av ministrar som hon själv utsett eller får hon en grupp, utsedd av någon annan? Då jag gratulerar vänner i Kinshasa, till att ha fått en kvinna på posten, säger de: ”det spelar nog ingen roll vem som har posten, alla makt finns i händerna på högsta chefen”.
Det man kan konstatera är, att inte alla chefer i landet är klädda i rött! Och kanske att inte alla chefer får bestämma? Så frågan är: Hur blir det med fred och stabilitet i Mai Ndombe - Kwango?
Vice premiärministern fick den 1 april en ny premiärminister att samarbeta med. Denna gång utsågs en kvinna till posten. Journalisterna undrar om hon skall leda en grupp av ministrar som hon själv utsett eller får hon en grupp, utsedd av någon annan? Då jag gratulerar vänner i Kinshasa, till att ha fått en kvinna på posten, säger de: ”det spelar nog ingen roll vem som har posten, alla makt finns i händerna på högsta chefen”.
Det man kan konstatera är, att inte alla chefer i landet är klädda i rött! Och kanske att inte alla chefer får bestämma? Så frågan är: Hur blir det med fred och stabilitet i Mai Ndombe - Kwango?
onsdag 27 mars 2024
Värdet av att ha samma önskan och vilja samarbeta
Den 22 mars uppvaktades landets president av en stor delegation, bestående av olika chefer för de två stammarna Teke och Yaka. De uppmanade presidenten att omedelbart tillsätta en blandad kommission, för att lösa den etniska konflikt som råder i Kwamouth området sedan 2022. Deras uppmaning fick presidenten att omedelbart agera!
En kommission tillsattes och den startade sitt arbete dagen därpå. Uppdraget var att hitta en lösning för att konflikten skulle upphöra. Det var inrikesministeriet som fick uppdraget. Inrikesministern, tillika vice premiärminister, samlade berörda för att påbörja en dialog. Gruppen bestod av representanter för olika hövdingar och ledare för de två stammarna, inrikesministeriets personal och traditionella ledare från området. Även representanter för gruppen ”Mobondo”, den som utpekats som en rebellgrupp och utövat våld i området, ingick i kommissionen, som bestod av 200 personer.
I sitt inledningstal till kommissionen sa ministern: ”Vi utgör en försoningsgrupp, som skall skapa fred och bidra till att den åter blir verklig inom kort i det berörda området”. De två grupperna gav sina detaljerade beskrivningar av vad som hänt och överlämnade anteckningsböcker med de krav som måste tillgodoses, innan fred kan bli verklig.
Efter tre dagars arbete, i måndags 25 mars, presenterades ett förslag. Hövdingarna har visat att de grävt ner sina stridsyxor och att de är villiga att arbeta för den fred som alla önskar.
Förslaget skall överlämnas till presidenten och inför honom skall de berörda signera den överenskommelse som nu finns.
Kan det gå så snabbt att få fram en överenskommelse om fred och försoning? En konflikt som skapat så stora problem för resenärer från Kinshasa till området bortom Kwamouth, som orsakat våldshandlingar, mord, internflyktingar och flyktingströmmar till grannlandet Republiken Kongo? Det låter fantastiskt! Kan vi nu vara trygga med detta? Framtiden kommer att visa oss. En förklaring till ett gott resultat måste vara detta, att de berörda själva bad om hjälp, ville en förändring, ingen ålade dem att genomföra något!
Samtidigt pågår samtal och försök att få två länders presidenter, Tshisekedi och Kagame, att mötas till en öppen dialog. Befolkningen i två länder är i behov av samma försoning och fred som människorna i Kwamouthområdet.
Vi ser fram emot en sådan överenskommelse!
En kommission tillsattes och den startade sitt arbete dagen därpå. Uppdraget var att hitta en lösning för att konflikten skulle upphöra. Det var inrikesministeriet som fick uppdraget. Inrikesministern, tillika vice premiärminister, samlade berörda för att påbörja en dialog. Gruppen bestod av representanter för olika hövdingar och ledare för de två stammarna, inrikesministeriets personal och traditionella ledare från området. Även representanter för gruppen ”Mobondo”, den som utpekats som en rebellgrupp och utövat våld i området, ingick i kommissionen, som bestod av 200 personer.
I sitt inledningstal till kommissionen sa ministern: ”Vi utgör en försoningsgrupp, som skall skapa fred och bidra till att den åter blir verklig inom kort i det berörda området”. De två grupperna gav sina detaljerade beskrivningar av vad som hänt och överlämnade anteckningsböcker med de krav som måste tillgodoses, innan fred kan bli verklig.
Efter tre dagars arbete, i måndags 25 mars, presenterades ett förslag. Hövdingarna har visat att de grävt ner sina stridsyxor och att de är villiga att arbeta för den fred som alla önskar.
Förslaget skall överlämnas till presidenten och inför honom skall de berörda signera den överenskommelse som nu finns.
Kan det gå så snabbt att få fram en överenskommelse om fred och försoning? En konflikt som skapat så stora problem för resenärer från Kinshasa till området bortom Kwamouth, som orsakat våldshandlingar, mord, internflyktingar och flyktingströmmar till grannlandet Republiken Kongo? Det låter fantastiskt! Kan vi nu vara trygga med detta? Framtiden kommer att visa oss. En förklaring till ett gott resultat måste vara detta, att de berörda själva bad om hjälp, ville en förändring, ingen ålade dem att genomföra något!
Samtidigt pågår samtal och försök att få två länders presidenter, Tshisekedi och Kagame, att mötas till en öppen dialog. Befolkningen i två länder är i behov av samma försoning och fred som människorna i Kwamouthområdet.
Vi ser fram emot en sådan överenskommelse!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)